Kopplingar till Grosz?
- Ja, Grosz texter befinner sig inom likande områden, det är väl lite mer feministiskt, men absolut. Hon gör ju upp med hur vi ser på vetenskap, hur vi frame:ar verkligheten och att det går att reframe:a den på nytt. Hon använder ju samma typ av konturlösa språk som jag ser förekommer i OOO-rörelsen och det finns ju där som ett förhållningssätt, ett sätt att prata om något som sträcker sig bortom den mänskliga erfarenheten. Likt Bornemarks "horisonter av oventande". Men Grosz pratar ju också om konstens ursprungliga kraft: påfågeln med sin fjäderskrud och allt det där, och där gör jag kopplingar till Tim Mortons beskrivningar om konstens "karisma", den där kraften som inte är beroende av mänsklig inblandning. Jag ser två vägar att närma sig Grosz - dels det kritiska förhållningssättet gentemot patriarkala och antropocentriska strukturer, men också det mer konstnärliga förhållningssättet att vara och verka i "ovissheten".
Jag vill se mer av uttrycksformen, finns det en fortsättning?
- Ja, absolut. Jag har sett detta projekt som en teoretisk och konstnärlig research och det har hjälpt mig att formulera ett konstnärligt driv. Jag gillar det spekulativa förhållningssättet, dels är det är uppfriskande, lite progressivt, och dels är det pedagogiskt - det får mig att titta på min praktik med nya ögon. Däremot behöver jag kliva in mer i hantverkspraktiken i fortsättningen, jag ser det som ett relevant nästa steg. Att plocka in mer samtal med andra, mer göra saker handgripligen. Det ser jag fram emot!
Jag vill se mer av uttrycksformen, finns det en fortsättning?
- Att blanda in en konstnär utifrån var den mest uppfriskande delen av kursen. Det har varit otroligt labyrint-artat att arbeta med dessa frågor ensam. Elias har en teknisk och teknologisk kompetens som jag verkligen inte har. Det fanns mycket att prata om vad gäller digital konst, ett samtal som fördjupade min förståelse för vad ett objekt är eller kan vara. Vi hade också kul! Vilket behövs för att hålla nyfikenheten vid liv, det är svårt att undersöka flummiga grejer om man inte är nyfiken på dem! Själva uttrycket i en blåa animationen är ju väldigt clean, hyperrealistisk och taktil. Det vattnas nästan i munnen när jag ser den blanka vattenbubblan/glaskulan, som känns väldigt individuell och levande. Jag tycker att den estetken bidrar med idéer om förbundet mellan den mänskliga och det teknologiska, ett litet svävande cyborg-ägg kanske...