Är inte lärande alltid en rebellisk handling, ett dicobedeice, mot den kunskap du tog till det och mot den sanning som förmedlades för att i samma stund som den snuddade vid din tankegång så har du gjort den till din egen du har format, omformat och modellerat om denna gåva och gjort den till något annat något nytt som ett virrvarr av det förflutna och nuet stunden och historien om dina kunskaper som nu alla har förändrats som har berörts av det nya och nu endast kan blicka framåt i en.
Är inte lärande en demokratisk handling som oberoende om det matas eller möter stort motstånd alltid sker och sker inom människan men i relation till vår omvärld. I relation till det vi står inför det skrämmande farliga och vackra. I relation till er andra som inte är jag men som ändå finns där inom mig men ändå är utanför och ändå aldrig kan vara jaget. Men ändå dömer.
Syster det är dig jag arbetar mot med tillsammans I symbios. Det är du som sitter på min axel som puttar på min rygg. Som står I min fram fart.
Jag
Måste
Gå
Runt Dig
Syster det är dig jag pratar med varje andetag. I alla mina tankar
Med
Kärlek
Hat
Oro
Och
Kreativitet
Syster du bjuder mig på sådant motstånd. Motstånd
Motstånd
Mot...
Du är ju mot mig, med över under I hela min sfär
Och jag benämner dig som syster för jag känner ett släktskap
Jag
Måste
Känna det
För du behöver vara någon som förstår
Mig
Som omhuldar
Utmanar
Frågar
Bryr sig om
Mig
Syster jag vill gärna tro att det är i symbios vi finner varandra
Genom en kraft
Genom ett utbyte
Ett utbyte av saliv kan vi fråga oss..
Men nej
Det finns mer kraftfulla utbyten
Rörelser
Förnimmelser
Syster jag finner mig själv i dig du speglar mig i dig blir jag hel
Utan saliv
Och kanske utan kärlek systerlig
Kärlek
Med kraft
Kraft
Vi finner oss själva i varandra i den nya kunskapen
Kunskapen
Alltid kunskapen
Jag skapade denna text här nedan som just nu är döpt till syster utifrån min och Sophia Desports diskussion kring att ha en lärare att arbeta mot med och kring att ha ett motstånd att arbeta kring. För även under Corona när vi alla är hemma så är det som en lärare eller handledare eller dylikt är närvarande. De finns där som en sorts vägledare om inte i rummet så runt oss. I tanken. Under vår handledning så hade min handledare S läst min text som var otroligt rörig men det var som om han såg något där så han tipsade mig om Frida Hållanders uppsats. Och det var som om Fridas språk talade till mig. Språkligt tilltalade den mig verkligen och efter att jag läst introduktionen till den uppsatsen så skrev jag den här texten. I hennes text nämner hon syster. Där fick jag idén till att tala till en syster eftersom jag tänker att min gestaltning ska vara som en till uppsats men på ett annat sätt kanske är min gestaltning det svarta fåret i familjen. Systern till min uppsats. Kanske är samtidskonsten en plastsyster till pedagogiken. Eller vågar man säga så? Jag säger så..
Klicka här för ett verk som jag gjorde i början av processen som jag vill ha med andan eller tanken nu i mitt gestaltningsarbete
livet hirakiaska väv
vi väver en väv runt varandra
vi väver en väv runt oss själva
som köttbullar rullar vi dom i munnen.
vi tuggar väven. vi tänker och analyserar varandra
vem är du
du okände
du där borta
du här nära
din andedräkt jag känner på huden
likt en väv omkring mig
jämnför mig med dig
är du mer än mig
jaa det är du
och vem är du då
du är du
men vem är du
jag är AB och C
Jag är högskola universitet och professor
jag är 42 000 kr
jag är läsa och skriva och räkna
Jag är fyrkanten och ratiot
Jag är ett plus ett blir två
alltid
jag är
ditt övertag
vem skulle du kunna vara
jag är förståelsen och tänkandet bortom
jag är dimman som skimmrar i solen
jag är det kontkreta kaoset som klibbar och skaver
jag är den svarta bland de vita
jag är den vita bland färgen
jag är regnbågen
jag är det svartaste svarta
jag är rädslan
alltid rädslan
utmaningen och det okända
spänningen och slumpen
jag driver dig jag driver dig
Klicka här för att komma till mitt arbete som jag arbetade under research week men jag vill ha med anden eller tanken i examensarbetet