Att balansera – Komposition, instruktion och improvisation
I skapandet av pianosviten Triptyk har jag under processen eftersträvat och undersökt balans mellan komponerat material, improvisation och instruktioner. Hur samverkar mitt skrivna språk med mitt musikaliska språk? Ord har haft en stor betydelse utifrån flera perspektiv. I satsernas försättsblad i pianosviten har jag balanserat och avvägt för att hitta rätt ord som ger rätt känsla. Ord som samspelar med musiken och samtidigt förmedlar det jag önskar i instruktioner till musikern. De skrivna instruktionerna i pianosvitens respektive satser är för mig mer än bara instruktioner. Att forma instruktionerna har varit en del av den konstnärliga processen. Orden har jag valt med stor omsorg och balanserat mellan tydlighet och känsla i ordval och hur jag har valt att formge försättsbladen. Ordet fragment är ett exempel. Till en början använde jag ordet box, ett vedertaget begrepp i viss typ av notation, för att beskriva rutorna med musikaliskt material. I relation till det konstnärliga materialet upplevdes ordet box för stramt och kantigt. Därför beslutade jag mig för att i stället använda ordet fragment, vackrare än box och mer passande i stycket.
Styrningsgraden och arbetet mot eftersträvad balans skiljer sig något åt i de respektive satserna. I Interlude, svitens andra sats, växte balans och styrningsgrad fram under arbetets gång. Kompositionsprocessen påbörjades utan fokus på form och struktur. Jag lät stycket formas i den takt mitt arbetssätt formades. De färdiga fragmenten placerade jag ut över papperet. Målningen med dess flytande, böljande och dova formspråk gav mig troligtvis en omedveten/intuitiv tanke om ickestruktur.
När jag i kompositionsprocessen av Interlude försökte balansera mellan improviserat och komponerat material fann jag ett citat som inspirerade mig. I Spela fritt-improvisation i liv och konst skriver Nachmanovitch (2010) ”Att överlåta en del av kontrollen till någon annan lär oss att överlåta en del av kontrollen till det undermedvetna”. Att frigöra musiken innebär att jag, i min roll som kompositör, behöver släppa kontrollen. I tidigare skapandeprocesser har jag försökt men inte gett mig hän på grund av kännedom om mitt kontrollbehov. Citatet av Nachmanovich väckte något i mig, en trygghet. Jag kände mig trygg i hans sätt att beskriva vad en kontrollöverlåtelse kan innebära. Kontrollen förflyttas inte bara från en fysisk form till en annan, från mig själv till musikern, utan i överlåtelsen sker något djupare där plats lämnas åt det undermedvetna.
I skapandet av Kontrast, svitens första sats, formades initialt en tydlig idé om styckets form och partiturets formgivning. Utifrån en del av målningen, en röd spiral (se figur 4), fick jag idén om att placera fragment i partituret utifrån just den formen. I Kontrast är styrningsgraden något högre än i Interlude eftersom formen följer en slags struktur. Vissa fragment är längre och mer genomkomponerade än i Interlude. Min tanke var att ge instruktionen följ spiralens form men lämna det fritt för musikern att spela fragmenten inifrån och ut eller utifrån och in.
Under en kompositionslektion uppkom intressanta iakttagelser angående spiralformen och det visade sig att personerna i rummet tolkade spiralens form och riktning på olika sätt. Min initiala tanke var att komplettera partituret med en ritad spiral, likt blyertsskissen till vänster (figur 5), för att tydliggöra formen. Hur stor skulle då skillnaden egentligen bli mellan att placera fragmenten på en rak linje jämfört med hur de nu var noterade? Vilket syfte skulle då spiralformen ha? Med utgångspunkt i de olika tolkningarna av spiralen och en önskan om att bibehålla ett aleatoriskt element i kompositionen beslutade jag mig för att låta partituret (figur 6) vara som det var, utan en förtydligande linje, och genom instruktioner i försättsbladet (figur 7) låta musikern tolka formen.
Förutom balans gällande ordval i försättsbladens instruktioner har jag eftersträvat balans gällande mängden information som förmedlas till musikern. Min strävan var att förmedla ett aleatoriskt förhållningssätt och samtidigt ge ”lagom” mycket information. Jag omsatte min strävan till en slags tydlig otydlighet i formgivningen av instruktionstexterna. Orden i ljudkartorna för respektive sats valde jag att inkludera i försättsbladen och låta det som har inspirerat mig i min process bli inspiration för musikern i dennes process.
Att göra val – Intuitiv eller strukturerad medvetenhet?
Vad är det som bestämmer vilka val jag gör när jag komponerar? Är jag alltid medveten om att det just är ett val jag gör när jag gör det? Troligtvis inte och den typen av strukturerad medvetenhet tror jag inte alltid är gynnsam för alla faser i den konstnärliga processen. Det som för andra kan tyckas vara ett val är för mig ofta en känsla, en impuls. Ett behov av att göra på ett visst sätt (förlänga en ton, justera tonhöjd eller dynamik) eftersom det inte kan vara på något annat sätt. De gånger jag har emotstått impulsen/känslan/behovet har det medfört en onaturlig distans till musiken. En känsla av att ha skapat något icke autentiskt som jag inte vill kännas vid. Musikalisk dissociation?
Anna Thorvaldsdottir (2008) skriver i sin uppsats om emotion och hur känslor motiverar kreatören till att göra vissa val. Hon skriver om hur det som jag beskriver som en självklarhet (stark intuition), snarare än val, i själva verket inte är så mystiskt och oförklarligt som det kan upplevas. Vi avväger och utvärderar utifrån det vi känner till och kan förnimma. Allt finns redan samlat inom individen och det enda kreatören behöver göra är att tillåta det att ta plats. Likt detta skriver Nachmanovitch (2010) i Spela fritt om intuition och vad intuition är: ”Det vi måste uttrycka finns redan i oss, vi är detta, så det skapande arbetet består inte i att få utsagan att framträda, men att undanröja hinder för dess naturliga flöde”.
De metoder jag utvecklade och komponerade enligt i både orkesterstycket Formationer och pianosviten Triptyk visade sig medföra att hinder kunde undanröjas. Jag kunde skapa utrymme för nya tankebanor och en expansion av mitt hantverk vilket i sin tur gynnade ett naturligt flöde.
I skapandet av pianosviten Triptyk har ord och bild haft viktiga roller som vägvisare i kompositionsprocessen. Till min hjälp har jag använt det jag kallar ljudkartor innehållande urklipp från målningarna, idéer för notation och ord inspirerade av målningen i fråga. I skapandet av Interlude använde jag orden tystnad, rörelse och efterklang från ljudkartan att fokusera på i kompositionsprocessen (se figur 8). Från ljudkarta Kontrast valde jag flöde, kontrast och expansion som vägledande ord (se figur 9). I svitens sista sats Reflektion blev fokusorden svepande, reflektion och uppgång (se figur 10). Orden har inspirerat och väglett mig i framställandet av musikaliskt material och formgivning av fragment och partitur.
En första pianoimprovisation till målning 2. Jag inspirerades av den rödaktiga spiralen i mitten av målningen. En mittpunkt som expanderar. Jag spelade två närliggande toner och lät vardera hand vandra åt separata håll. Jag improviserade med tonmaterial och hittade ett rytmiskt mönster som tilltalade mig. Flödande och lekfullt. (Loggboksanteckning, 2025-02-19)
Målningarna tillsammans med fokusorden har varit vägledande under mina improvisationstillfällen på både konkreta och abstrakta sätt. Min blick har dragits till vissa former och gester i målningarna. Exempelvis i Kontrast där jag omedelbart började att arbeta utifrån målningens röda spiral som gav form åt styckets uppbyggnad. Linjer, prickar och fält av färg har jag på olika sätt omsatt till musikaliskt material. På ett mer abstrakt och övergripande sätt har de känslor som väckts i mig när jag betraktat målningarna omsatts till inre visualiseringar av musikalisk rörelse.
Innan jag påbörjade skapandet av orkesterstycket Formationer hade jag sedan en tid burit med mig ett minne. Det var en minnesbild av en stor fågelflock, hur den rörde sig som en enda stor organism, svepande och dramatiskt. Jag hade inte kunnat sluta fascineras av hur alla små individer tycktes veta hur de skulle röra sig, i förhållande till varandra, och tillsammans skapa det där stora. Jag bar med mig minnesbilden och visste att jag någon gång skulle använda den i mitt skapande men inte ännu. Någonting sa mig att jag behövde vänta.
I skapandet av Formationer började jag med att forma struktur, inte en färdig form för stycket men en ritning över hur musiken skulle byggas upp. Det kom sig av en uppgift i en av mina kompositionskurser under föregående läsår. Utifrån min skiss började jag att bygga musik. Det var just så jag upplevde det första stadiet i kompositionsprocessen, att jag byggde, monterade och placerade ut ljud enligt en mall. Jag lyssnade till vad min ritning hade resulterat i och en lust väcktes. Minnet av fågelflocken väcktes. Det var i den här musiken det minnet skulle få ta plats.
Jag började att skriva, skissa och sätta ramar kring den musik jag dittills hade skapat för att intuitionen, inom dessa ramar, skulle få utrymme att flöda fritt. Som så många gånger förut har jag under kompositionsprocessen upplevt en tvåvägskommunikation mellan mig själv och musiken. Musiken berättar hur den vill bli spelad och jag lyssnar och noterar.
För Formationer skapade jag en ljudkarta liknande de i pianosvitens process. Orden jag tog fasta på var till en början enhet och oförutsägbarhet och senare även oändlighet. Ordet enhet, tillsammans med skissen till vänster (figur 11), vägledde mig när jag skapade formationerna i orkesterns träblåssektion. Genom processen har orden väglett mig och hållit mig kvar i den konstnärliga processens sfär. Den visuella utgångspunkten har hjälpt mig att vidhålla struktur genom att jag har omsatt dess former till linjer i notbilden (se figur 12). Ord och bild har väglett mig till val som annars inte hade gjorts, musik som annars inte hade blivit.
Under komponerandet har processen gynnats av att jag har förhållit mig både strukturerat och intuitivt. Jag har skissat, skrivit, radat upp och sorterat för att hålla reda på musiken och undanröja hinder för intuitionens naturliga flöde.
Introduktion – Förändring och fortsättning
Utgångspunkten för mitt magisterarbete i komposition var en strävan mot att återfå skapandefrihet i min kompositionsprocess. Jag var nyfiken på hur min kompositionsprocess skulle gynnas av att jag använde egna bildkonstverk som utgångspunkt.
I måleriet är jag fortfarande fri
Genom att utforska intermedialitet i kompositionsprocessen var min strävan att nå en expansion av mitt tankesätt och konstnärliga hantverk. Ett påbörjat orkesterverk hade väckt en känsla i mig av att vara på väg mot något nytt och den upplevelsen ville jag utforska.
Under hösten 2024 genomförde jag en pilotstudie där det mest betydande var förflyttningen från fas ett till fas två. Jag fick på ett tydligt sätt syn på var jag är, var jag vill vara och rummet däremellan. I den andra fasen växte ett nytt arbetssätt fram som förde mig mot något för mig ännu okänt. I fas två utarbetade jag en metod som var effektiv och stimulerade utveckling. Metoden grundade sig i tre ord, samla, skapa, skriv, som inspirerade mig och gav namn åt metodens olika delar:
Samla
-Studera nutida pianonotation för inspiration
-Studera extended techniques för piano och hur dessa noteras
-Inspireras av litteratur. Linjer av Kim Hedås, Spela fritt - Improvisation i liv och konst av Stephen Nachmanovitch och Creative Music Composition av Margaret Lucy Wilkins.
Skapa
-Skapa en ljudkarta bestående av insamlat material
-Lär dig hur ljuden och spelsätten noteras i Sibelius
-Utkast till utformning av stycke. Skapa en skiss. Små urklipp från målning som kan improviseras över. Nyupptäckta ljud blandat med fragment ur improviserat material.
-Måla
Skriv
-Anteckna tankar och idéer i loggbok.
-Skriv en sammanfattande reflektion av arbetet i slutet av varje vecka
Pilotstudien resulterade i pianostycket Interlude som baserades på en målning jag hade skapat sedan en tid tillbaka. Utifrån målningen och metoden ovan formade jag ett grafiskt partitur med tillhörande instruktioner till musikern. (Se figur 1 och 2, förstora bilden genom att klicka på den). Idén om att komponera ickelinjär musik uppkom under en kompositionslektion och under samma lektion inspirerades jag till hur jag skulle formulera de skrivna instruktionerna i styckets försättsblad. Jag blev inspirerad till att använda instruktionen Börja var du vill efter att ha blivit tipsad om ett verk av Bengt Hambreus som innehåller liknande instruktioner. Liksom i pilotstudiens första fas improviserade jag vid pianot för att framställa musikaliskt material i den andra fasen. När jag efter genomförd pilotstudie skulle forma innehållet i mitt projekt föll det sig naturligt att bygga vidare på pianostycket och skapa en svit bestående av tre satser där Interlude skulle vara en av dem. Jag ville även inkludera orkesterstycket Formationer, som jag var i färd med att färdigställa. Så här skrev jag i min projektbeskrivning angående det konstnärliga arbetet i mitt magisterprojekt:
Satserna i pianosviten kommer att vara baserade på varsin målning. Huvuddelen i projektet är pianosviten men jag kommer även att inkludera mitt orkesterstycke Formationer. Inte själva processen från början till slut men däremot betraktelser, reflektioner och beskrivning av den genomförda processen. Båda kompositionerna har sin utgångspunkt i intuitiva, visuella element och i båda processerna arbetar jag på olika sätt med intermedialitet.
Förutom bild är undersökandet av ordets betydelse under kompositionsprocessen en central del. Under min genomförda pilotstudie har jag kommit fram till att ord har varit betydande på både mikro- och makronivå i skapandeprocessen. Jag har sett orden som föredragsbeteckningar över min process, vägledande för helheten. Ord har inspirerat till det konstnärliga skapandet och utformning av metod. Formuleringar som har kommit till mig har jag tagit fasta på. Nu får det vara nog blev den vägledande frasen när jag trädde in i fas två av pilotstudien. Samla, skapa, skriv var orden som formade och skapade struktur över min metod. Att skapa ljudkartor var en del i metoden och i dessa har ord också varit betydande. Tystnad, rörelse, efterklang i ljudkartan över pianostycket och oförutsägbarhet, enhetlighet, oändlighet i ljudkartan över mitt orkesterstycke. Jag kommer att fortsätta undersöka betydelsen av ord i skapandet av pianosviten. Hur mitt skrivna språk samverkar med mitt musikaliska språk. Genom mitt magisterarbete hoppas jag kunna expandera min konstnärliga process, vidga mina perspektiv och skapa musik som står i paritet till mina visioner och starka intuition samtidigt som den når bortom det jag redan känner till.
Att återkomma – Betydelsen av det nästan glömda
Inför mitt magisterprojekt reflekterade jag mycket kring mitt sätt att skapa och hur vägen till den skapande individ jag är idag hade sett ut. Jag bar på en känsla av att befinna mig i förändring utan att riktigt veta vad förändringen innebar. Jag närmade mig ovissheten med nyfikenhet. Jag upplevde mig stå på en platå, ett tydligt skifte, där jag kunde blickade bakåt och framåt samtidigt. I båda riktningarna kom ordet frihet till mig men på helt olika sätt och medförde olika känslor. När jag blickade bakåt upplevde jag sorg eftersom jag tydligt kunde se en individ som i barndomen skapade och spelade fritt. Jag kunde se hur vägen fram till platån jag nu stod på hade sett ut och hur den steg för steg hade krympt min skapandefrihet.
När kände jag mig senast fri i mitt skapande? När jag å andra sidan blickade framåt upplevde jag nyfikenhet och en stark vilja att återskapa min skapandefrihet. I reflekterandet mindes jag ett samtal med en terapeut vid påbörjad behandling för stress och dennes fråga till mig: ”Finns det något kreativt utövande i din tillvaro där du inte upplever prestationskrav?” Frågan väckte sorg i mig för mitt svar var inte i musiken, som det en gång hade varit, utan i måleriet. Mitt måleri idag ligger nära det sättet jag målade på som barn. Fritt, intuitivt och lekfullt. I ung ålder skapade jag musik på samma sätt. När jag befann mig på platån fick jag insikt om att det fria sättet att skapa musik på, att tänka ljud, var något som jag nästan hade varit på väg att glömma.
Kan jag frigöra mig musikaliskt genom att inkludera måleriet i min kompositionsprocess var en fråga som började formas. Hur kan min kompositionsprocess gynnas av att jag inkluderar ett konstnärligt uttryckssätt där jag upplever total skapandefrihet?
Genom att använda improvisation vid pianot som kompositionsverktyg började jag att tänka ljud. Att improvisera till en målning gav mig omedelbara ingivelser om tonspråk och klangliga idéer och jag började att tänka ljud snarare än melodi och form. Idén om att skapa ickelinjär musik innebär ett friare tankesätt. Jag var inte längre låst vid form och att musikaliska fragment nödvändigtvis måste höra samman.
Vid projektets början var kompositionsprocessen av orkesterstycket Formationer redan påbörjad. Arbetet hade varit vilande under en tid och när processen skulle återupptas blev vikten av att återkomma till tidigt skissmaterial mycket påtaglig. (Se figur 3, förstora bilden genom att klicka på den).
Att återkomma till tidiga skisser, text och ljud. Ett behov av att återgå till det ursprungliga där processen hade sin början. Att i tillbakablicken få insikt om betydelsen av de tidiga skisserna. Blyerts och skuggor av utsuddad text på nu skrynkligt papper. Allt jag gjorde då visade sig betyda något. Inte bara i processens början men också i dess mitt och slut. (Loggboksanteckning, 2025-11-02)
Genom att blicka tillbaka, återkomma, fick jag syn på vägen framåt. Jag återfick riktning och såg hur jag skulle arbeta vidare med Formationer. Det visade sig att jag, trots att jag tyckte mig ha arbetat väldigt intuitivt, hade vidhållit den riktning mina första skisser visade.
Att forma helhet – Form är mer än en form
I mitt musikskapande ser jag ofta formen av ett stycke mer som resultatet av den konstnärliga processen än en musikalisk form. Det är få gånger jag har inlett en kompositionsprocess med en idé om form. Jag börjar att skapa och det jag skapade under den första sessionen kan mycket väl slutligen bli placerad i mitten eller slutet av stycket. Där jag börjar är inte alltid i början. Jag lyssnar inåt och vägleds av intuition.
I Formationer visade sig ord bli viktiga för styckets form. Ordet oändlighet ledde till regel/idé om spegelvändning av tonmaterial.
Förutom enhet och oförutsägbarhet tänker jag på oändlighet. Det finns en naturlig progression i musiken. En rörelse. Vad händer om jag på något sätt går framåt genom att gå tillbaka via de klanger jag hittills har använt? Om jag gör musiken spegelvänd? Musiken slutar på samma sätt som den började. Så att den skulle kunna börja om där den slutar. En imaginär loop. En fortsättning mot oändlighet. Ser man någonsin en början och ett slut på en fågelflocks formationer? (Loggboksanteckning, 2024-11-21)
Ovanstående reflektion ledde till riktning och struktur i det fortsatta komponerandet. Jag arbetade mig framåt genom att blicka bakåt i tonmaterialet.
Jag läser, lyssnar, skriver och reflekterar jag. Jag söker mig tillbaka till tankar om stycket i början av processen och hittar två ord, vågor och svallvågor, antecknade i en av mina första skisser. Jag betraktar partituret och ser hur genomgående det konceptet är. Jag tänker att om jag spegelvänder klangerna innebär det att storformen av stycket blir just vågor och svallvågor. (Loggboksanteckning, 2024-11-21)
Från att ha haft en tydlig bild över utgångspunkt och uppbyggnad kunde jag nu för första gången visualisera stycket som helhet. Formationer uruppfördes i april 2025 av Norrlandsoperans Symfoniorkester. Lyssna till stycket här:
I Triptyk hade val av titel för respektive sats stor inverkan på helhetsbilden av stycket. Under skapandet av Interlude hade jag börjat forma tanken om att skapa en svit i tre satser och sökte mig fram till musikaliska och vackra ord för början, mitten och slut. Genom ordets betydelse blev det naturligt att placera Interlude i svitens mitt. Titeln Kontrast formades i förhållande till Interlude eftersom jag upplevde målningen som en kontrast till den andra. Även kontraster inom målningen låg till grund för valet av titel. Titelvalet i den tredje satsen i formades i förhållande till både Kontrast och Interlude. Jag ville att den skulle ha en sammanfattande roll och därför namngav jag den Reflektion (se figur 16 och 17 för noter och försättsblad).
Reflektion i dubbel bemärkelse. Reflektion som i eftertanke och eftertänksamhet. Reflektion som i återspegling. Den tredje satsen får en sammanfattande roll där den återspeglar de två tidigare satserna vad gäller tonmaterial och musikaliska gester. (Loggboksanteckning, 2025-03-28)
Under en kompositionslektion kom förslaget från min lärare Fredrik Högberg att titeln för hela sviten kunde vara Triptyk. Jag upplevde med ens att någonting föll på plats. Pianosviten hade fått sitt namn.
Att använda ordet Triptyk som titel blir ett sätt att ytterligare knyta samman mina två konstnärliga uttryckssätt bildskapande och musik. Det blir ett sätt att ge plats åt konsten i musiken. (Loggboksanteckning, 2025-02-28)
Likt det sätt som titlarna formades på i förhållande till varandra formades den tredje målningen i förhållande till de två första. Reflektion (figur 15) är den enda målningen som skapades under det här projektet. Kontrast (figur 13) och Interlude (figur 14) existerade sedan tidigare. Min tanke var att skapa utrymme för den tredje målningen, likt hur de två tidigare hade blivit skapade, som i ett vakum. Fristående och självständigt från andra kreativa processer. Jag ville skapa den lika lekfullt och intuitivt som de två tidigare.
Jag märker hur mycket jag funderar över den tredje målningen, musiken och hur jag ska formge partituret. Jag tror att jag inte ska tänka så mycket mer på det. Jag tror att jag ska tillåta mig att vara i målning två och sen, när det är dags att måla den tredje, försöka skapa det utrymme jag hade när jag målade de två första målningarna. Ett utrymme av lust, intuition och lekfullhet. Ett utrymme där jag bara målar och låter min hand styras av impuls och känsla. Inte tänka ut på förhand. Inte göra en plan. (Loggboksanteckning, 2025-03-01)
Parallellt med kompositionsprocessen av Kontrast uppstod en impuls till att börja skapa den tredje målningen. Jag följde impulsen och började skapa efter att ha gjort val av färger att använda.
Jag tror att det är oundvikligt att de två föregående målningarna och musiken inte påverkar skapandet av den tredje målningen. Tänker att det inte behöver vara något negativt. Det är väl helt naturligt att de påverkar varandra i processen. Hur jag än försöker separera skapandet av den tredje målningen kommer jag att påverkas. (Loggboksanteckning 2025-03-05)
Färgvalet i Reflektion baserades på de två föregående målningarna och en strävan att forma helhet. Jag valde att använda blått från Interlude tillsammans med lila och röd/cerise/rosa från Kontrast och utesluta gult och orange för att låta Kontrast vara just en kontrast mot de andra målningarna.
Målning tre påverkas på så sätt att jag försöker forma helhet. Val av färger påverkas därav av föregående målningar. Troligtvis även val av former även om jag har försökt ge målning tre några egna. (Loggboksanteckning, 2025-03-07)
Andra påverkningsfaktorer än färg och form har inte varit närvarande i mitt medvetande när jag har målat Reflektion. Jag tänkte inte musikaliskt medan jag målade. Motiv och gester anpassades inte till att vara material att grunda musik på, i alla fall inte medvetet. Sviten uruppfördes i april 2025 av Anders Englund. Lyssna till sviten i sin helhet här:
Reflektion – Lära, förstå, frigöra
Jag läser i Spela fritt: ”För att kunna skapa behöver vi både teknik och frihet från teknik. För detta ändamål övar vi tills våra färdigheter blir omedvetna”. Det Nachamnovitch skriver har aldrig resonerat så mycket i mig som nu.
I min strävan efter skapandefrihet har jag undersökt hur användandet av egna målningar, som har skapats fritt och intuitivt, kan gynnat min kompositionsprocess. Det jag hoppades att jag skulle nå har inträffat. Att tänka och skapa fritt inom ett konstnärligt medium ledde till friare skapande inom ett annat. Som Nachamnovitch skriver behöver vi teknik och färdigheter och i mitt fall har det inneburit nya kunskaper i notation, instrumentkännedom, olika kompositionstekniker och mer därtill. Utan de färdigheter jag besitter skulle jag inte ha kunnat skapa det jag har gjort i Formationer och Triptyk. Likväl är friheten från teknik väsentlig och i mitt fall krävdes väntan innan teknik och färdigheter inte längre stod i vägen för den musik jag har inom mig.
Jag läser vidare: ”En igenkännandets chock: jag har burit med mig genom livet en känsla, en form som jag alltid vetat fanns där – jag igenkänner någonting mycket gammalt inom mig”. Det Nachmanovitch skriver väcker stor igenkänning hos mig. Känslan av att upptäcka, att nå, något nytt men ändå familjärt kom till mig i skapandet av Formationer. Äntligen var den här, musiken som jag hade väntat på att få tillgång till. Jag visste att den skulle komma men inte när. Därför kom den både som en överraskning och som en naturlig del av min utvecklingsprocess. Processen av att lära, förstå och frigöra.
