Goddag kära lönn. Det är länge sedan senast eller mer än en månad, men roligt att se att du mår bra och det var bara en liten gren som hade fallit, brustit och fallit av. De senaste dagarna hade varit häftigt snöfall och väldigt mycket tung och våt snö, så att det är många träd som har förlorat stora grenar. Men du ligger så här bekvämt från början så det är kanske inte så stor risk. När jag senast var här så hade du fina gula löv och nu är de alla på marken eller så har de flugit bort. Jag har inget särskilt att berätta åt dig och min tanke var inte från början att alls spela in något samtal med dig utan jag ville bara komma och hälsa på dig och se hur du mår och göra kanske någon bild med dig. Men så fick jag den där känslan att det är klart jag måste prata med dig nu när jag en gång är här. Trafikbruset hörs från Söder och Gamla stan och även längre bort; det är inte så mycket vind nu så det hörs. Och ibland hörs det ett smatter, det jag tittar uppåt, inte bara på dina grenar utan också för att kastellet som står här bredvid har en flagga på taket vars, flaggans rep på något sätt smattrar ibland. Jag vet inte, det var nymåne inatt så att nu skulle det vara en bra möjlighet att börja någonting nytt, men jag vet inte riktigt vad jag ska börja med dig. Alltså, senast jag var här så tog jag två bilder, ett porträtt av dig, och mig också sittande på dig, från två olika håll. Men när jag kom hit, när jag promenerade så tänkte jag att det är en dum idé, det behöver jag inte göra att jag upprepar samma bilder för att göra någon slags grov time-lapse, det är helt dumt, utan snarare så är det ju intressant att välja nya perspektiv på dig. Men det här är ändå ganska lika som den ena bilden för att du lutar österut med dina tre stora grenar eller stammar, ja fyra egentligen om jag tänker på den som är här högst upp, och det på något sätt givet att det är roligt att få dem med i bilden. Så här års är det ju inte så mycket trafik här; senast jag var här så var det kottar och saker som var placerade här på dina grenar och det var tydligt att det var något barn som hade varit här och lekt. Nu är det bara gamla tanter som jag, som sitter här och leker. Jag ska hålla ett föredrag på finska imorgon med rubriken "kan man tala till träd" eller "kan man adressera träd", "kan man tilltala träd" skulle väl vara den direkta översättningen. Och då talar jag om arbeten jag gjort tidigare, men, bland annat samtal med en tall i augusti i Finland. Och det är ju något som jag skulle kunna göra med dig, jag skulle kunna föra samtal med dig om du har lust. Jag vet att du inte kan säga nej på ett sätt som jag förstår, men jag ska försöka lyssna mig till hur du känner för det. Jag antar att du är ganska van med att folk kliver upp på dig och det är liksom ditt jobb här; du arbetar för turistindustrin så att säga eller är det kanske för barnen. Nej, jag kan inte känna någon ovilja från din sida men inte någon större entusiasm heller. Jag kan tänka mig just det att du är lite van med det här. Men kanske det här var ett försök, jag får återkomma. Och tackar så mycket för att du ville låta mig sitta här på din stam torsdagen den 24 november 2022. Ja, allt gott och jag hoppas kunna komma till dig ännu i år, antingen före jul eller om inte före jul så efter jul. Så vi ses nog snart igen på sätt eller annat. Ha det bra.
Tisdagen den 20 december hos lönnen på Kastellholmen i centrum av Stockholm. Jag gömmer mikrofonen eller min telefon här så nära stammen som möjligt för att undvika att vinden blåser sönder den här ljudinspelningen. Det börjar skymma, solen går ner snart, dagarna är korta. Imorgon är det vintersolstånd, det vill säga den kortaste dagen på året och det är då som vintern egentligen börjar, sägs det. Nu har det ju varit vinter redan i november och i december och för ett par dagar sedan så var det mycket snö här, men snön har försvunnit med regnet, så här syns knappt några spår alls av det. Jag har varit i Stockholm på ett kort besök, ungefär en vecka, och samtalat med tallen i Lill-Jansskogen och besökt tallen i Nobelparken ett par gånger och så tänkte att då kommer jag och hälsar på dig också kära lönn. Jag har nu en sådan plan att jag ska experimentera med lite olika saker varje gång jag träffar dig och den här gången jag spelade jag först in två variationer där jag försökte gå runt dig. Det är inte så enkelt, för de här stammarna eller grenarna som ligger längs med marken, dem får man kliva över eller ta sig under, men jag gjorde i varje fall ett försök. Och så minns jag ju inte var jag satt senast när jag satt uppe på din stam men jag tror att jag satt lägre ner, och nu sitter jag här högre upp i den egentliga klykan. Men antagligen så är jag ganska väl gömd för kameran, men det gör ju ingenting. Det är rätt mycket folk i rörelse här, men just nu är det ingen som går precis förbi och det gör ju ingenting om de kommer in på bilden heller, även om det är roligare om vi får vara på tu man hand. Jag vet inte egentligen vad mer jag ska berätta åt dig. Det här är vårt sista samtal i år, men jag tänkte nog komma hit igen i januari. Så att i motsats till mina besök hos tallarna så tänkte jag besöka dig här också nästa år, åtminstone på våren. Vi får se vad vi kan hitta på, men kanske det här räcker för idag. Ha ett fint vintersolstånd och en alldeles härlig vår, sen när den den så småningom kommer, men vi ses ju före det. Det hinner nog bli kallt före vi ses igen och snö antagligen också. Men tack för mig nu och för idag. Ha det bra.
Hejsan kära lönn och gott nytt år. Det blåser ganska mycket så vi ska se om det ska gå att spela in nånting här och hur jag skall skydda mikrofonen för att bli hörd. Det är i varje fall roligt att vara här igen. Det är första gången i år och det är absolut konstigt att det är den 16 januari 2023 och inte en tillstymmelse till snö någonstans. Jag vet att det var mycket snö här och mycket snö i Helsingfors också under julen men det har allt försvunnit. Och jag undrar om det blir vinter igen eller är det nu här början på våren i medlet av januari i dessa tider. Jag gick förbi en annan lön igår, den lilla rysslönnen eller Acer Tataricum som växer vid stranden i Nobelparken som jag brukar sitta hos flera gånger i veckan under år 2019. Och de hade ansat det lilla trädet så att den inte längre hade grenar man kunde sitta på. Jag vet inte om de hade brutits av för att barn hade klättra där eller om de hade ansat det annars bara, men det var lite av en chock. Nå, du kan inte ansas lika lätt. De här stora starka grenarna finns det nog ingen risk att ska falla av så där bara. Och så ligger de ju här i sluttningen så att det inte borde vara något problem för någon att de växer så här utbredda. Ja, jag har varit ett par dagar här i Stockholm och jag har inlett en brevväxling som jag kallar Tallar emellan med en tall på kullen i Nobelparken och sen ska den andra tallen vara en tall i Brunnsparken. Det är förstås lite problematiskt det där med att skriva, vara på sätt och vis budbärare eller tolk för tallar för det blir ju rena fantasin så att säga. Nu när jag talar till dig så behöver jag ju inte låtsas nånting annat än att jag talar till dig. Om du inte svarar eller om jag inte förstår när du svarar så är det inte är någon fantasi utan det är bara min ... Men när jag försöker, ja, alltså när jag försöker skriva ett brev från en tall till en annan så då måste jag ju fantisera lite grann. Så det är på sätt och vis problematiskt men jag försöker nu ändå. Och sen har jag ju tänkt mig att jag ska hitta en lönn i Helsingfors också, inte för att skapa någon brevväxling er emellan, men helt enkelt för att ha en kontrast, en samtalspartner. Ja, jag är här i Stockholm nu för att delta i forskningsveckan på Stockholms Konstnärliga Högskola eller inte delta, utan delta som publik, men följa med och se vad som håller på och händer där. Och det ska börja imorgon så jag passa på att komma till dig idag på måndagen, och jag tänkte också att det ska vara mindre folk här nu på måndagen än på weekenden när alla museer är öppna och det är annars också folk i rörelse. Jag har ju en plan att försöka undersöka olika sätt att bearbeta eller editera videomaterial för varje gång som jag besöker dig och jag har inte ännu bestämt mig vad jag ska försöka hitta på med den här tagningen, men jag ska väl se om det inte finns någon slags filter åtminstone som jag kunde prova på. Och det här är ju nu då en bättre kvalitet än förra året, för att jag har ställt om kameran så att den spelar in 4K så att säga, så att det borde vara en skarpare bild. Nå, vi får se. Jag ser att du mår bra i och för sig, men det är ju svårt att säga så här på vintern. Kanske du sover egentligen för att du har ju inga löv, men om det inte kommer mera snö så när ljuset ökar så kan tänka mig att du börjar vakna sen så småningom. Men än så länge så är det nog säkrast att vila helt enkelt. Nåja, tack för att du lyssna på mig idag och ha det så gott. Jag kommer igen i februari. Tack.
Kära lönn, fint att se dig igen. Det är mycket folk i rörelse idag trots att det är måndag, måndagen 13 februari 2023. Och blåsigt är det också men jag försöker skydda mikrofonen. Jag bestämde mig för att ta en bild från ett lite annorlunda håll idag, så att säga, inte från sidan så att man kan se din fina lutning, utan från ändan av grenarna så att man kan se din stam och hur den förgrenas och hur du är som en stor bläckfisk nästan. Men bläckfiskar har ju lite flera armar. Du har egentligen fyra stora armar och sen ser man här att du har haft en femte åtminstone. Här förra veckan var jag i Norge i Oslo och deltog eller ledde egentligen ett seminarium, men vi var ett bra team, ett seminarium om konstnärlig forskning, om att dokumentera och dela och metoder lite också. Och det var väldigt roligt men där, varför jag tar upp det här med dig är för att det var någon som nämnde bläckfisk-metoden, the octopus method, som jag ju aldrig hade hört om. Och då gick jag ju på nätet och försökte hitta lite vad det skulle kunna vara. Och det visade sig att det faktiskt finns en metod, alltså en riktigt kommersiell patent-belagd metod som heter så och som synbarligen används i synnerhet av kvinnliga företagare som försöker balansera många olika områden i sitt liv. Så bläckfisken är som en modell där det finns ett starkt centrum men där det olika tentaklerna eller armarna har sin egen del av sin hjärna i spetsen och på något sätt fungerar i samklang men också individuellt, eller kan göra det på något sätt. Nu har jag ju inte bekantat mig med metoden, men det är alltså, bläckfisken är en metafor för att kunna kombinera många olika saker, om jag förstod det rätt. Jag hade inte någon plan att börja tala om bläckfiskar med dig, det var en impuls som kom från den här bildvinkeln. Annars så är jag på väg tillbaka till Helsingfors ren imorgon, så det här på något sätt, mitt besök till dig är alldeles i sista minuten trots att jag var i Stockholm i nästan två veckor nu. Och jag ska pröva någon slags effekter på det här materialet också. Kanske jag ska ta lite annorlunda bilder, men det här samtalet får nog stå som det är, förutsatt att det nu blir inspelat på något vettigt sätt. Det är konstigt att det är februari, alltså början eller snart medlet av februari och det finns ingen snö och det känns som vår, men så är det kanske nuförtiden. Det kan ju komma väldiga snöoväder ännu, men just nu är det väldigt liksom tidig vår stämning helt enkelt på grund av ljuset också. Men du ser nog inte ut att ha vaknat ännu så att säga, eller inga svullna knoppar eller så, och det är nog klokt, för det kan bli väldigt kallt ännu. Men annars så har jag inte så mycket annat att berätta utan jag vill bara önska dig en riktigt trevlig vår här på Kastellholmen och jag kommer ju och hälsar på dig igen i början av mars. Men nu får det räcka för idag så jag säger tack för mig och sköt om dig.
Hej igen kära Lönn, här sitter jag nu mitt i snön. Du är helt täckt av snö sedan igår och i förrgår. Och vi som trodde att våren skulle vara på väg. Det blåser ganska mycket jag försöker skydda mikrofonen. Jag har varit här i Stockholm sedan förra veckan för jag har varit med om ett symposium på Stockholms Konstnärliga Högskola, egentligen operahögskolan där, ett symposium som heter Lethe, glömskans flod, som handla om ett forskningsprojekt om glömska eller minne eller 'forgetfulness', och om det på något sätt... musiker som undersökte att vad händer om man utnyttjar det där med att man glömmer, kan man komma på något nytt den vägen. Det var egentligen ett ganska avancerat projekt där de spelade ett improvisatoriskt stycke och sen inte fick tala om det och inte heller lyssna på det, och sen efter en tid spelade de det på nytt, det var de kom ihåg av det och så vidare. Men det här symposiet var alltså ett evenemang med mycket annat program också, och det var, min uppgift var att moderera det vilket var rätt tacksamt för det var ett välplanerat program. Så även om jag ingenting vet om musik egentligen så var det intressant. Och efter det sen har jag deltagit i ett annat litet evenemang, ett lunchsamtal på biblioteket på SKH det också, på gamla scenskolan eller gamla DI, ja gamla scenskolan faktiskt. Och då diskuterade vi på engelska Elenor Bauers doktorandprojekt eller inte egentligen projektet utan hennes exposition, den bok som ingick i det här projektet, Nora the Many, som är ett slags, eller boken har liksom två delar, den består av en ganska utförlig introduktion som hon kallar översättarens anmärkningar och sen en roman eller en fiktiv berättelse som är delvis kollektivt skriven. Och varför är det översättarns anmärkningar? Jo, för att avsikten har varit att hitta ett sätt att översätta upplevelsen av att dansa till skrift eller till litteratur, kan man väl säga. Ja, och sen nästa tisdag ska vi diskutera min gamla bok från några år tillbaka, Att uppträda med träd, och då ska Eleanor istället kommentera det. Och det ska bli roligt att se vad hon kommer att ta upp, men det är ju på sätt och vis ett väldigt mycket enklare projekt för att den boken är en bilderbok. Men å andra sidan så har de en del gemensamt för att det försöker också på något sätt skapa en publikation som samtidigt är en konstnärlig produkt på ett eller annat sätt. Och sen, förutom de här på något sätt sociala uppdragen som jag njuter av att få delta i, i diskussioner och sammanhang, så jobbar jag ju med att editera videorna från förra året. Nu just så jobbar jag egentligen med sånt som jag har spelat in i Helsingfors. Det som jag har spelat in här i Stockholm är jag klar med redan. Men därför så kunde jag på något sätt välja den här dagen att komma och hälsa på dig. Imorse var det är solsken och jag tänkte att det skulle se så vacker ut med all snön i solljus, men nu har molnen ren kommit tillbaka och det kan ju bli mera snö. Men det är verkligen det här tjocka snölagret som ligger också på dina stammar eller grenar, så det gör en slags konstig julstämning över det hela, även om det är ju mera ljus nu. Det är inte så mörkt som vid jultiden, men ändå. Annars har jag inte så mycket spännande att berätta åt dig, men det som jag är mest upptagen med eller sådär själsligen engagerad i även om jag inte gör så mycket åt saken, är det här stora viktiga, viktiga uppdraget att hitta en ny bostad i Stockholm. För jag kommer att vara tvungen att flytta ut från det stället där jag bor, där jag hyr mig in, för att hon som är min hyresvärdinna behöver bostaden för sin son, antagligen från 1 september eller var det då 1 augusti, det måste jag kolla. Och då är frågan, jag funderade länge att ska jag försöka hitta en ny hyresbostad, men nu har vi prata med min bror och hans hustru att det kanske skulle vara möjligt att försöka köpa en bostadsrätt, någon liten enkel etta. Men för att jag ju gärna ska bo i innerstan så då är ju de små enkla ettorna väldigt dyrbara de också, och inte så många faktiskt. Nå, jag har varit på min första på något sätt offentliga visning och då insåg jag att det är faktiskt värt att kontakta mäklarna och komma överens om privata visningar för det är inte så många som vill ha offentliga visningar. Och att det pris som är angivet är bara starten och att sen är det en tävlan med bud som kan höja priset ansenligt. Jag är dålig på ekonomiska saker, där är min bror och hans hustru mycket bättre så att jag är på sätt och vis beroende av dem. Ja, för att jag tänker ju på dig här på Kastellholmen, kära lönn, att du är min studio nu, du är mitt arbetsrum, du motsvarar det arbetsrum jag har på Stora Räntan i Helsingfors. Och i synnerhet så här vintertid så är det ju lite kyligt och opraktiskt, och jag kan inte lämna några saker här hos dig, så att även om jag på något sätt mentalt tänker mig att jag har en utomhus studio så skulle ju vara fint men inomhus studio också. Och som sagt så, i idealfall skulle jag ha en studio här på Kastellholmen med dig, också något litet utrymme inomhus, och sen en bostad, antingen här men antagligen någon annanstans, en bostad som då min bror och hans hustru också kunde använda vid tillfälle. Vi får se, det finns inte så mycket tid kvar till våren men det blir ju inte bättre av att vara orolig utan det är bara att söka, och försöka, söka och försöka, övervinna sin lättja och sin blygsel, så att jag verkligen ska liksom kunna kontakta och göra, ta initiativ helt enkelt. Vad mera? Det är ganska kyligt nu även om vindpustarna eller blåsten är bara liksom, den kommer och går. Men alltså, jag kommer knappast att hälsa på dig, jag åker tillbaka till Helsingfors nästa vecka och kommer knappast hit före det, utan nästa gången blir det sen i april. Så nu har det blivit ett slags rutin med ett besök i månaden ungefär. Men hur som helst, hoppas du har det bra här under snötäcket och ha en skön vintervila nu ännu så länge vädret hålls så här kallt. Ha det bra.
Kära lönn, trevligt att träffas igen. Det är länge sedan eller det känns så, för senast vi sågs så var det fullt med snö här, och idag är det kanske den allra första riktigt vårdag som jag har varit med om nu här i Stockholm. Det är påsklördag och igår var det ännu mulet som det anstår en långfredag, men idag är det verkligen, ja, naturen återuppstår. Jag tänkte att jag skulle ta en bild, en närbild från andra sidan i motsats till den jag tog senast, men det är ju ganska svårt att få dig i närbild ens lite, trots att du ligger så här längs marken. Och när jag tittar på löven här under dig så är det ju inte bara lönnlöv utan det är en massa också kastanje- eller hästkastanje-löv som jag inte riktigt förstår var de kommer ifrån, men det får jag väl se när det blir vår. Just nu ser du nog inte ut som du skulle vara alls på väg att vakna, även om man skulle tro det, men kan det bero på att det är lite torrt då, eller är det bara för att då när det är snö och solljus så på något sätt står de svullna knopparna ut mera. Jag vet inte, det brukar ju ofta ske väldigt snabbt, så plötsligt bara exploderar blommorna. Jag tror du blommar innan löven faktiskt, om jag kommer ihåg från lönnarna där hemma. Det är mycket folk och promenerar ute också här på Kastellholmen och inte bara på Skeppsholmen. Och jag funderade på att gå och se utställningen, Laurie Anderson på Moderna Muséet, men den kommer nog att vara där ända till i början på september så jag har nog tid ännu. Det som är det mest spännande just nu är att vi försöker hitta en ny bostad i Stockholm. Och även om det är lyxigt att kunna försöka hitta bostadsrätt istället för hyresrätt, vilket är väldigt, väldigt svårt, så är det ändå så pass dyrt att det blir ganska begränsat, isynnerhet som jag önskar att jag skall kunna bo i innerstan. Men lyckligtvis så ska vi försöka dela det med min bror och hans hustru. Nåja, vi får se. Men just nu så njuter jag av att sitta här, även om det är lite obekvämt plötsligt just så som jag sitter, kanske jag kan ändra på mig lite. Ja, det här var genast bättre. Vinden, var kommer den ifrån? Ja, kanske det här är vindskydd. Det skulle vara fint att ha ett arbetsrum där uppe i Kastellet. Jag vet inte vad som egentligen är där, är det några statliga byråer eller är det utrymmen att hyra eller vad är det, något ämbetsverk eller vad håller de på med där? Men nu ska jag inte önska mig för mycket. Det här är ju ett härligt ställe att kunna jobba på, att sitta här hos dig. Men kanske jag ska fundera på några nya sätt att uppträda med dig med tallen som är i Nobelparken så brukar jag försöka använda någon slags ljud. Senast var det med en munharpa eller vad det nu heter, Jew's Harp. Och nu ska jag hitta på, om jag ska hitta en lergök, eller en Ocarina som det brukar heta. Men det känns på något sätt fånigt att börja föra ljud med dig för där med tallen handlar det ju om att bära bud från Helsingfors till Stockholm och fram och tillbaka. Och hos dig sitter jag bara för att, ja, för att få energi och kraft av dig kanske, och lite perspektiv kan man väl säga. Nå, jag har just nu ingenting särskilt att berätta åt dig. Det viktiga är faktiskt det här med letandet efter en bostad och du som är såhär fast förankrad på den här platsen så förstår ju nog säkert hur viktigt det är att hitta rätt plats. Men å andra sidan förstår jag ju att du tycker att nåväl, att vilken plats som helst blir den rätta platsen bara man sedan accepterar det och lär sig och leva där. Det är kanske ett bra råd att ta med sig härifrån, att det är inte så att man ska hitta en plats som är den rätta utan man gör den till den rätta åt sig själv med tiden. Ja. Så tack ska du ha för den insikten och ha det så bra nu och njut av våren. Sköt om dig.
Kära lönn, det var länge sen sist, det är ju knappt så jag känner igen dig. Jag var här i påsk i början av april och nu är det slutet av maj och hela världen har förändrats. Jag är så ledsen att jag har missat din blomning för nu har du ren små näsor, små frön. Men visst är det fint med dina löv som är nästan fullt utvuxna, fast jag tror att de kan ännu bli större. Det blåser en hel del men det är ju en skön bris sådär på huden för att det är varmt, det är sommarbris, men för mikrofonen är den ju inte så skön. Vi får hoppas att det här ska fungera. Det är mycket som har hänt sedan sist. Det kanske allra viktigaste är att jag nu verkligen har flyttat. Jag har ren sovit två nätter i mitt nya hem, men jag ska ännu städa i det gamla. Så att nu är jag på riktigt Stockholms-bo även om jag inte har flytta min permanenta adress hit men jag skulle kunna göra det nu. Och det som är spännande att jag har en balkong, det är jätteroligt. Det har jag egentligen aldrig haft förut på det sättet. Jag tror nog vi hade en balkong eller egentligen två när jag var barn, men det var liksom inte balkonger som man vistades på utan där vädra man kläder, och det är roligt att kunna göra det också. Men hur som helst så har jag nog tänkt komma och hälsa på dig. Jag vet inte om det blir oftare men åtminstone hoppas jag att det inte ska bli en sån jätte paus. Fast kanske det blir det i sommar när jag ska till Italien. Nå, jag ser att du mår bra i och för sig och att det är, hela liksom området omkring dig grönskar. Den ena stigen som, där det går folk just nu, så på den sidan finns det väldigt mycket mer grönska och till exempel små ask plantor som växer upp, medan här på vänstra sidan, så är det mera upptrampat. Antagligen kommer folk till dig från den sidan för det mesta. Fast där kommer det också folk ner nu, men lyckligtvis så kommer de inte framför kameran utan bakom den. Och nu är det söndag så det är klart att det finns en massa människor här. Jag fundera egentligen på att jag skulle försöka göra något slags bilder på det sättet att jag har en, dels en närbild av dina löv och sen en bild där löven finns i förgrunden men de är suddiga. Men jag vet inte riktigt hur jag klarar av att göra det med min kamera men jag ska försöka göra det. Men, vad annat ska jag berätta? Det är ju nog mest det här med att Stockholm är en härlig sommarstad och det är verkligt, det är en stor förändring att flytta. Jag förstår att du har svårt att tänka dig vad det ens skulle kunna innebära för du flyttar inte själv, det är bara din avkomma som rör på sig. Men det är, om ja, om man skulle gräva upp dig med rötterna och transportera dig med en stor lastbil och sen plantera dig på ett nytt ställe. Nå, lite enklare är det för människor faktiskt, men ändå, det är en stor omvälvning som kan ha, som kan skapa stora förändringar i ens liv, ens vardag. Eller jag hoppas det ska göra det. Det är klart att det är många saker som kanske inte förändras så lätt om de är liksom vanor, men nu är det en bra chans att se över dem. Nå, hur som helst, jag hoppas att du har det bra och önskar dig allt gott nu i början av sommaren. Sköt om dig.