Nu har jag flyktat igen, en ny eskapism och en planerad sådan. Och min förebild är Jules Vernes mytomspunna karaktär Kapten Nemo från boken "En Världsomsegling under haven". Nemo som väljer att smyga undan världen låter i hemlighet bygga en undervattensfarkost där allt finns för överlevnad inklusive ett bibliotek. Historien fascinerar mig. Jag vill också skapa ett eget universum, bygga en farkost och resa eoner av tid till en plats långt innan människan omvandlat natur till kultur. Är det en utopi eller dystopi? Som människa är jag kanske bland de enda levande varelser som kan föreställa sig det som inte finns. Av papier-maché bygger jag det nödvändigaste för min resa, modeller av ubåt, bibliotek inklusive dykarutrustning och ger mig av.
I En världsomsegling under havet ger Jules Verne teknisk detaljerad beskrivning av sitt farskostbygge. Viktiga komponenter har köpts från spridda företag över världen varav rammen från Motala verkstad i Sverige, alla försiktighetsåtgärder för att komma undan allmänhetens kännedom. Här ges detaljerad beskrivning av syrgastank för promenad under vatten, smarta kläder tillverkade från växter i havet och den mest delikata mat där varje råvara kommer från havet. Allt är berättat med så ingående detaljer att historien blir sann och gör ett liv under havets yta möjligt och rent av att föredra. Eller som Lena Anderson skriver i ett förord ”varje lögnare vet att detaljer är vad som får tvivlaren att börja tvivla på sitt tvivel.”
I visby börjar jag med inspiration från illustrationer ur En världsomsegling under havet bygga ett undervattens bibliotke. Jag låter även konstrura en ubåt och den undervattensmiljö med växter, kuperad mark, spindel dit jag tar en promenad. Den miljö vävs samman men egna lägenhet och kombinerade attelje och de objekt jag har där omkring mig.
Som student på Kungliga Konsthögskolan har jag möjlighet att välja tre fristående kurser per termin. Kursen om mocap och realtids-animation fångar mitt intresse. Av kursbeskrivningen förstår jag egentligen inget alls mer än att realtids-animation låter intressant och säkert kan ge extra dimension till framtida animation och performance projekt. Kursen leds av Ester Ericsson som håller i KKH:s 3D-labb, där jobbar även Martin Christensen. Nu kommer jag för första gången i kontakt med fotogrametri och det är som trolleri. När jag fotograferar mina model från olika vinklar, samlar in materialet och processar i en programvara förvandlas de till en digital 3D skulptur. Jag, den motstridiga animatören, ändrar totalt åsikt om 3D animation och ger det en ny chans. Att bygga modeller digitalt i en dator har aldrig för mig varit ett alternativ. Jag vill skapa med händerna, känna materialet mot huden och se hur ett till synes dött material tar form för att uppleva ögonblicket då objektet väcks till liv och får en egen karaktär.
Genom fototrigometri kan jag behålla hantverksdelen i uppbyggande av karaktärer och miljöer och samtidigt glida in på 3-D animation och upptäcka ny möjligheter. På kursen introduceras jag också i Unity, en spelplattform där jag kan lägga in mitt 3-D material. Här blir allt mer komplicerat, programvarans struktur liknar inte något jag arbetat med tidigare men ser att det kan tillföra mitt Mobilis in mobili projekt ytterligare dimensioner och vill därför ge det en chans.
På Kungliga Konstakademin gör jag klar animationen "Mobilis in mobili" som kommit att blir en interaktiv skulptur.
Jag lär mig fototrogometri och gör om mina modeller och figurer till att passa in i en 3-D miljö
Jag lär mig maya och börjat skapa en ytterligare värld i Unity.
Med
farkosten lämnar jag nuet, färdas genom eoner av tid och förflyttar mig till en plats långt innan människan och den mänskliga civilisation. En sumpmark snabbväxande ormbunksträd bebodd av enorma insekter, trollsländor med ett vingspann på nästan en meter. Växtlighet som reser sig upp, dör och faller till marken där de stakar sig på varandra till djupa torvlager som med miljoner år av tryck omformas till vida kol och oljefält. Vår civilisations honungsgömma.
Nu ligger focus på att rumslighet, att från den lilla animationemoellen bygga upp en installation i skala 1:1.
Jag vill skapa ett rum där animation skapar interaktivitet och atmosfär.
Med mina nya kunskaper i unity vill jag skapa en undervattensärld utanför biblioteket. En värld som även går att besöka vituellt
VR OCH UNITY
Under mina sista desperata dagar på Gotland hinner jag också söka in på StDh. Hittar masterprogrammet Narrativspace, ”berättande rymd”,och ser möjligheten att utveckla idéen om en installation där animationer skapar atmosfär och rymd.
Animation, vilken form den än tar, har en tendens att kräva tid och sluka ens uppmärksamhet totalt. Jag vill bygga upp en undervattensvärld i Unity men med tidigare dyrköpt erfarenhet vet jag vikten av att förstå hur ett animationsprojekt skall läggas upp. Jag tar en tur över till Ester och Martin på KKH där jag förklarar mer ingående om mina idéer och visar dem skisser över landskapet där ubåten skall passera och hur jag också planerar en dykfärd med hjälm och vr-glasögon. Är det överhuvudtaget möjligt för mig att utföra med mina begränsade kunskaper?
With the movie 2Rabbits in Purgatorio, the rabbits are resurrected. They experience a world of plastic and oil, they enroll an oil tanker for work all framed by Dorés illustrations from the Divine Comedy. Although few have read the story, most people seem to know of Dantes walk, through human nature.
The material for the film is a mixture of grainy journal films and illustrations of Dante's walk through Purgatorio together with Gotlandian side tracks,manipulated and put into new contexts as evidence of a time that existed.
