I dödens skugga,

där finns liv.

Där finns mening och rörelse.

 

Men när livets mening försvinner,

när död och förtvivlan bankar på dörren,

vad gör jag då?

 

Den låter sig inte klassificeras och inte heller förbli statisk i sin form, utan hela tiden nyskapad och nyskapande berorende på tid, rum och situation. Jag talar om rösten.

In the shadows of death,

there is life.

There is meaning and movement.

But when meaning disappears,

when death and despair knowcks on the door,

what can I do then?

Med solen i ryggen rör jag mig i min skuggas riktning. Gående i dess rörelse. Som en följeslagare. Som en som smyger efter. Mitt jag är nu min egna skuggas skugga. Skuggande rör vi oss tillsammans som delar av samma verklighet. Jag kan aldrig komma före. Bara följa. Ledas in i nästa steg. Och samtidigt kan min guide aldrig spring ifrån mig. Vi håller samma avstånd om än i rörelse. En del av mig är fast förankrad i nuet. Den andra vandra fröjdesamt genom det förgångna. Tillsammans är vi på väg in i framtiden. Och allt detta sker på en och samma gång. I en och samma rörelse. In en och samma tidsrymd.  

tidsrymd

tidsrymd

  tidsrymd

    tidsrymd

      tidsrymd

        tidsrymd

          tidsrymd

            tidsrymd som ekar oavsett var och när.

 

(Voice-laboratory, Church of Saint Anne, Via Dolorosa, Jerusalem, Aug 2014)

Den gestaltande rösten är ett mänskligt verktyg rustat för möjligheter att skapa relationer. Avsikten med projeket är att genom röstens kraft utveckla och inspirera till olika former av existentiellt meningsskapande genom konstnärligt och estetiskt uttryck.

Projektets källa är en fransk handskriven notbok från mitten av 1600-talet. Ur denna källa flödar musik och ord gestaltande bilder av lidande och passion, sorg och död. Denna visuella klangvärld skapades för Stilla veckan inför det franska hovet. Texterna är hemtade från Klagovisorna.


Mitt i gestaltningen hörs en röst som förmedlar lyssnaren ett förkunnande:


“Jerusalem, vänd om till din Herre Gud”.


Frasen återkommer om och om igen. Alltid med olika uttryck.


Rösten är den gemensamma nämnaren för både lyssnare och gestaltare. 

och strävar in i rummets alla riktningar.  Orden blir till egna världar som måste fram. Det finns ingen grund för att orden inte skulle få leva fritt utan regler och förhållningar. 

förhållning. Som i förhållande. Som i relation med det nära. Handens rörelse i relation till mina tankar. Dessa rör sig i skuggan som jag så innerligt försöker uppsöka och förhålla mig till. Den förmörkelse jag både gläder mig åt och sörjer över.

Audio recording: Voice-Laboratory, Good Friday, Kulturtemplet, Göteborg, 2018