Hur formen påverkar oss
(2024)
author(s): anders bohman
published in: Stockholm University of the Arts (SKH)
Hur påverkar färg, ljus och form våra sinnen?
Varför är det ständigt så intressant och lockande med den oväntade bilden – med brottet av normaliteten?
Detta konstnärliga utvecklingsprojekt är sprunget ur mina erfarenheter som praktiserande filmfotograf och den del av processen som handlar om ”grading” (färdigställandet av färgsättningen). Ibland uppstår en frustration av att ett arbete inte får det utrymme som krävs för att uppnå ett bra resultat. Processen att skapa en långfilm /TV-serie är relativt lång och inte sällan kan det ta upp till ett och halvt år från en idé till en färdig film. Besluten om den slutgiltiga ”looken” (det visuella uttrycket) på filmen görs ofta i all hast när klippning och ljudläggning är klar. Producenten behöver snabbt ha klart en färdig kopia (eller DCP/Digital Cinema Package) till den utsatta deadlinen för distribution, säljmaterial eller en festival. Det är ofta då man som fotograf upptäcker de små misstagen som har gjorts i val av tagningar under klippningen. Det kan handla om små störande rörelser i ett klipp, statister som ser in i kameran, skuggor och ljusförändringar, klaffmisstag och misstag i mask och kostym. Detta har inte uppmärksammats i klipprummets ogradade, lilla monitorbild därför att misstagen inte är synliga förrän graden är gjord.
En annan komplexitet är när regissör och klippare inte har sett eller vågat använda det bildberättande som finns i materialet därför att de inte har upplevt bildens hela potential. Det kan bero på att att de har arbetat med blaskiga, ogradade och lågupplösta klippversioner av exempelvis mörka scener eller stora bilder. I dessa versioner är de svåra att läsa av och sammantaget kan det resultera i att man inte ser potentialen för gestaltande scenerier eller större bilder. Det leder i sin tur till fler konventionella val än vad ett utforskande filmiskt val kan uttrycka och berätta.
Mot bakgrund av detta har jag formulerat fyra frågor att undersöka i mitt projekt:
1. Vilka visuella målsättningar definieras i början av en produktion?
2. Hur kan alla i en produktion bli delaktiga de visuella riktlinjerna?
3. Hur kommunicerar vi den visuella strukturen under den skapande processen?
4. Kan det finnas ett samförstånd om vilket visuellt uttryck som är att föredra?
Projektet har fått titeln Hur formen påverkar oss. Jag har i projektet klippt ihop en fristående två minuters sekvens ur långfilmen Sophelikoptern, i vilken jag var filmfotograf. Sekvensen är inte en hel berättelse utan vald för sitt konstnärliga uttryck. Den har därefter färgkorrigerats i fem varianter av olika kolorister. Mitt syfte har varit att se hur de skilda uttrycken i koloreringen kan upplevas. Forskningsfrågorna har varit min utgångspunkt i det praktiska arbetet med färgkorrigeringen av bilderna. Det har resulterat i fem olika lookar med unika visuella uttryck, skapade av koloristerna i samarbete med mig. Jag har presenterat resultaten dels i min undervisning på
Stockholms Dramatiska Högskola (StDH), dels vid filmfestivalen i Nordkap och dels på föreläsningar för Föreningen för Svenska Filmfotografer (fsf). I samband med mina presentationer framställde jag en enkät riktad till yrkesverksamma filmfotografer. Frågorna handlade om vilka erfarenheter de hade av att arbeta med färgkollorering. Enkätens syfte var att få en så tydlig översikt som möjligt av hur arbetssituationen med färgkorrigering ser ut för svensk TV och film idag. Min analys av enkätsvaren och resultaten av projektet i sin helhet har jag sammanställt i ett utbildningsmaterial. I materialet fokuserar jag på hur färger kan upplevas och om de skillnader i upplevelser som kan uppstå i olika kulturella kontexter. Jag skriver om hur vissa visuella uttryck kan bli förborgade i en generation eller i olika sociala grupper. Bild- och färgspråk kan variera såväl mellan grupper som mellan generationer. Dessa olika språk förändras fortare än vad vi är medvetna om genom det dagliga rika flödet av bildberättande. Jag lyfter också frågor om vad habituering gör med vårt berättande vilket handlar om hur snabbt vi vänjer oss vid en ett speciellt visuellt uttryck? Det kan ofta räcka med ett par minuter för oss som åskådare att vänja oss vid en viss stil av filmiskt berättande. Det leder till frågan om vilken påverkan färger har på det filmiska berättandet? Och hur vi kan använda kunskapen om detta för att rytmisera ett berättande? I mitt resonemang om färger hänvisar jag bland annat till boken Goethe färglära 1 och Newtons första experiment 2 med prismat. I Pehr Sällströms Goethes färglära (2014) finns ett tankeväckande citat av konstnären Vasilij Kandinsky:
”Vi måste lyssna till den klang som färgen väcker i vår själ. Och vi måste göra detta öppet, så hängiven, så osjälviskt, att vi med övertygelse kan konstatera, att det är färgen som talar till oss, att vi fått erfara något av dess väsen.”P E R S Ä L L S T R Ö M , G O E T H E S F Ä R G L Ä R A , 2 0 1 4
Passages of Light: Analogue and Digital Moving Image Installation.
(2019)
author(s): Alexander Nevill
published in: Journal for Artistic Research
Within a rapidly changing media landscape, light remains an intrinsic and potentially expressive aspect of moving imagery, regardless of the shape, form and resolution that specific capture and display devices might take. The practice of light in moving imagery is typically considered through an arrangement of sources, filters and modifiers that sculpt the aesthetic appearance of a two-dimensional frame and is often studied in relation to mainstream Hollywood films. This practice-research investigation seeks to compliment such discourse by extending the consideration of lighting practices beyond conventional cinematography to an installation context. Through the presentation of several artworks, this exposition reveals a distinction between the light ‘of’ an image and the light ‘within’ an image. It also explores the material considerations of a practitioner’s control of projected light. Each artwork seeks to create an interoperation between analogue and digital moving imagery, weaving together various technologies in order to reveal an array of textures and qualities of light. Drawing primarily on autoethnographic notation captured during the creation of these artworks, as well as discussion of a range of film and video texts, this exposition investigates material tensions of mediated illumination.
Image as Site
(last edited: 2024)
author(s): ellenj
This exposition is in progress and its share status is: visible to all.
Devices that produce images, such as cameras and microphones, invite their users to engage with the world by enabling a network of relationships. By appropriating the concept of field from certain discourses of sound art and applying it to the moving image, visual artist Ellen Røed explores, in a series of collaborations, how camera based field recordings might operate across experience, mediation and representation. By considering the moving image as a form of site in itself, the activities of the project consider how moving images can manifest as a form of place on its own terms rather than as a mode of representing reality. The project builds on the capacity of video based art for enabling movement, transience, and body, in other words elements of performance characteristic to site.
Image as Site is an artistic research project at Stockholm University of the Arts (SKH), funded by The Swedish Research Council and SKH.
Image as Site: Apartment Portraits
(last edited: 2024)
author(s): ellenj
This exposition is in progress and its share status is: visible to all.
With Apartment Portraits contemporary music ensemble Lemur and artist Ellen J Røed investigates the rooms we live in through a series of sound and video works for living environments, musicians, microphones, cameras and videographer.
Through video art and contemporary music they explored three apartments in Oslo: The oldest of them is a 1970s apartment at Hovseter, the other two are more recent. One is located on Teaterplassen in Grønland, and was built in the early 2000s, while the last one is in Sørenga, built in 2016.
In the resulting portraits of apartments, subtle and slow panoramic camera strokes through the apartments explores and portrays the relationship between performed sound and living environments. It tells the story both of the rooms, their owners, the performers’ actions as well as those the videographer. Leilighetsportretter is part study, part concert, part installation, part site specific intervention and part architectural field trip in Oslo apartments.
The project is one of four elements in 'Samtaler om rom' – Spatial conversations, where Lemur works in and around the at The National Museum – Architecture´s exhibitions on Norwegian housing architecture. As such the work is part of an interdisciplinary effort to explore new strategies for the presentation of architecture. It is developed within the overlapping research framework Image as Site at Stockholm University of the Arts. Project is supported by The Swedish Research Council, Stockholm University of the Arts, and Norwegian Art Council.
The project was presented at The National Museum – Architecture, Oslo in the framework of
Ultima festival of contemporary music and Kulturnatt Oslo, at Bomuldsfabrikken Kunsthall
and at SKH Research Week 2021.