I avhandlingens första delprojekt undersökte jag hur kritiska perspektiv på genus och normer kan användas rent praktiskt i sångarens arbete med befintlig operarepertoar. Jag mötte regissören och forskaren Kristina Hagström-Ståhl och fyra pianister i en serie laborationer för att undersöka gestaltningsnormer och framställningen av genus inom opera och för att utveckla metoder för breddade och medvetna val i den konstnärliga processen.
Vi använde Mozarts opera Figaros bröllop från 1786 som utgångspunkt och material. Dels ville jag utmana mina egna vokala och sceniska uttrycksregister. Dels ville vi låta operans recitativ och arior bli föremål för konstnärlig undersökning. Vi tittade särskilt på hur sångliga och kroppsliga praktiker tillsammans påverkar hur femininitet och maskulinitet kan gestaltas.
Delprojektet avslutades med en scenisk redovisning hösten 2018. Den var ett försök att bjuda in publiken i vår undersökande process, att presentera några skisser och förslag, snarare än att uppvisa ett konstnärligt färdigt resultat. Som sångare är jag van att skyla över det som inte är perfekt eller det som kostar på, jag försöker dessutom skapa en illusion om att det jag gör föds i stunden. Ofta vill scenkonstnärer också att det ska finnas en sömlös identifikation mellan rollen och artisten, publiken ska inte se skillnaden. Men som forskare vill jag tvärtom vara tydlig med hur illusionen skapas så att den som tittar ska kunna se hantverket och tekniken bakom gestaltningen. Förhoppningsvis blir mina konstnärliga val också synliga därigenom.
Klicka på den svarta rutan här nedanför för att titta på den avfilmade forskningsföreställningen. När du tittat klart kan du klicka på pdf:en som ligger nedanför filmen för att fortsätta läsa.
