Stockholm University of the Arts (SKH)
About this portal
Stockholm University of the Arts (SKH) was established in 2014 and have about 500 students and 250 employees. With our unique composition of education and artistic research, we want to create new opportunities for societal development and knowledge of tomorrow.
On 1 June 2016 SKH was authorised to award artistic third-cycle degrees in artistic practices. Exposition is an integrated part of artistic work at SKH. Each research project must present (stage, narrate, sing, choreograph and so on) its results in a way that is both rigorous and consistent. This requires research to be critically reviewed by peers in a combination of different exposition formats. By developing different formats in which peer review can be carried out, research within the area also addresses the challenges that arise when research is formulated and presented in forms that communicate through an artistically performed experience and thereby contribute to pushing the boundaries that existing forms of publication and dissemination of research set for the ambitions of artistic research.
Stockholm University of the Arts enables its researchers, PhD Candidates and staff to present their projects and findings on SKH’s RC portal in order to publish, archive, and internationally connect their artistic research.
SKH organizes private lessons and workshops aimed at our students, researchers, and employees. For bookings, please contact: heidi.paateremoller@uniarts.se.
contact person(s):
Heidi Möller url:
https://www.researchcatalogue.net/view/2225914/2551399
Recent Issues
-
0. X-position
Stockholm University of the Arts publication series: X-Position, ISSN 2002-603X;3
-
0. Published expositions
Published expositions by Stockholm University of the Arts.
Recent Activities
-
Epiphanies of an Invisible weave
(2024)
author(s): Jenny Sunesson
published in: Stockholm University of the Arts (SKH)
Epiphanies of an Invisible weave
essay
by Jenny Sunesson, 2022
edited in 2023
Translated by Steven Cuzner
Preface (2023)
Epiphanies of an Invisible weave is an essay written during the processes of two different, yet overlapping, projects; the research project FACT stage one, and the solar driven, sound art project UNDER.
The essay explores the specific capacities and possibilities of sound and listening through the specific mode of field recording, which is the sonic modality that I have exploring for more than 20 years.
The essay aims to shed some light on the site-related, political, and hidden potentials of sound as it examines the possibilities of (re)-learning through listening in relation to both human and more-than-human explorations and possible “epiphanies”, imagining openings beyond stereotypical knowing.
/Jenny Sunesson
Image copyright: Ida Lindgren
-
Staged Conversations Using dialogue as both method and form when staging documentary material for theater and film
(2024)
author(s): Marcus Lindeen
published in: Stockholm University of the Arts (SKH)
Between 2017 and 2024, I have conducted an artistic research PhD project at Stockholm University of the Arts resulting in a feature length documentary film (The Raft, 2018), a documentary based theater play (The Invisible Adventure, 2020) and a book with his work diaries documenting the process of creating the two works (Staged conversations, 2024). The research project focuses on using the conversation as both method and form for staging documentary material for theater and film.
The Raft reunites seven people who were all part of a social experiment crossing the Atlantic on a raft in 1973. The film mixes archive footage from the original journey with scenes shot in a studio, where participants share memories onboard a scenographic replica of the real raft.
In The Invisible Adventure three characters – a scientist, a video artist and a transplantation patient – meet for an intimate conversation on identity and transformation. The performers who interpret the characters through repeating dialogue from a sound script in hidden ear-pieces, sit together with the audience members in a circular scenography, where there is no separation between stage and audience seats.
Both the film and the play are using the staged conversation as a shape for the storytelling and share similarities in their visual expression with wooden scenographies set in a black box studio environment. In the film it is the real people from the raft journey who reunite 43 years later in the studio. In the play the script is based on three separate interviews with people who have never met, but who are interpreted by performers.
The research project will be finished and presented publicly in January 2024. The film and play will be presented together with the release of the book at Gothenburg International Film Festival in collaboration with Gothenburg City Theater.
-
Hur formen påverkar oss
(2024)
author(s): anders bohman
published in: Stockholm University of the Arts (SKH)
Hur påverkar färg, ljus och form våra sinnen?
Varför är det ständigt så intressant och lockande med den oväntade bilden – med brottet av normaliteten?
Detta konstnärliga utvecklingsprojekt är sprunget ur mina erfarenheter som praktiserande filmfotograf och den del av processen som handlar om ”grading” (färdigställandet av färgsättningen). Ibland uppstår en frustration av att ett arbete inte får det utrymme som krävs för att uppnå ett bra resultat. Processen att skapa en långfilm /TV-serie är relativt lång och inte sällan kan det ta upp till ett och halvt år från en idé till en färdig film. Besluten om den slutgiltiga ”looken” (det visuella uttrycket) på filmen görs ofta i all hast när klippning och ljudläggning är klar. Producenten behöver snabbt ha klart en färdig kopia (eller DCP/Digital Cinema Package) till den utsatta deadlinen för distribution, säljmaterial eller en festival. Det är ofta då man som fotograf upptäcker de små misstagen som har gjorts i val av tagningar under klippningen. Det kan handla om små störande rörelser i ett klipp, statister som ser in i kameran, skuggor och ljusförändringar, klaffmisstag och misstag i mask och kostym. Detta har inte uppmärksammats i klipprummets ogradade, lilla monitorbild därför att misstagen inte är synliga förrän graden är gjord.
En annan komplexitet är när regissör och klippare inte har sett eller vågat använda det bildberättande som finns i materialet därför att de inte har upplevt bildens hela potential. Det kan bero på att att de har arbetat med blaskiga, ogradade och lågupplösta klippversioner av exempelvis mörka scener eller stora bilder. I dessa versioner är de svåra att läsa av och sammantaget kan det resultera i att man inte ser potentialen för gestaltande scenerier eller större bilder. Det leder i sin tur till fler konventionella val än vad ett utforskande filmiskt val kan uttrycka och berätta.
Mot bakgrund av detta har jag formulerat fyra frågor att undersöka i mitt projekt:
1. Vilka visuella målsättningar definieras i början av en produktion?
2. Hur kan alla i en produktion bli delaktiga de visuella riktlinjerna?
3. Hur kommunicerar vi den visuella strukturen under den skapande processen?
4. Kan det finnas ett samförstånd om vilket visuellt uttryck som är att föredra?
Projektet har fått titeln Hur formen påverkar oss. Jag har i projektet klippt ihop en fristående två minuters sekvens ur långfilmen Sophelikoptern, i vilken jag var filmfotograf. Sekvensen är inte en hel berättelse utan vald för sitt konstnärliga uttryck. Den har därefter färgkorrigerats i fem varianter av olika kolorister. Mitt syfte har varit att se hur de skilda uttrycken i koloreringen kan upplevas. Forskningsfrågorna har varit min utgångspunkt i det praktiska arbetet med färgkorrigeringen av bilderna. Det har resulterat i fem olika lookar med unika visuella uttryck, skapade av koloristerna i samarbete med mig. Jag har presenterat resultaten dels i min undervisning på
Stockholms Dramatiska Högskola (StDH), dels vid filmfestivalen i Nordkap och dels på föreläsningar för Föreningen för Svenska Filmfotografer (fsf). I samband med mina presentationer framställde jag en enkät riktad till yrkesverksamma filmfotografer. Frågorna handlade om vilka erfarenheter de hade av att arbeta med färgkollorering. Enkätens syfte var att få en så tydlig översikt som möjligt av hur arbetssituationen med färgkorrigering ser ut för svensk TV och film idag. Min analys av enkätsvaren och resultaten av projektet i sin helhet har jag sammanställt i ett utbildningsmaterial. I materialet fokuserar jag på hur färger kan upplevas och om de skillnader i upplevelser som kan uppstå i olika kulturella kontexter. Jag skriver om hur vissa visuella uttryck kan bli förborgade i en generation eller i olika sociala grupper. Bild- och färgspråk kan variera såväl mellan grupper som mellan generationer. Dessa olika språk förändras fortare än vad vi är medvetna om genom det dagliga rika flödet av bildberättande. Jag lyfter också frågor om vad habituering gör med vårt berättande vilket handlar om hur snabbt vi vänjer oss vid en ett speciellt visuellt uttryck? Det kan ofta räcka med ett par minuter för oss som åskådare att vänja oss vid en viss stil av filmiskt berättande. Det leder till frågan om vilken påverkan färger har på det filmiska berättandet? Och hur vi kan använda kunskapen om detta för att rytmisera ett berättande? I mitt resonemang om färger hänvisar jag bland annat till boken Goethe färglära 1 och Newtons första experiment 2 med prismat. I Pehr Sällströms Goethes färglära (2014) finns ett tankeväckande citat av konstnären Vasilij Kandinsky:
”Vi måste lyssna till den klang som färgen väcker i vår själ. Och vi måste göra detta öppet, så hängiven, så osjälviskt, att vi med övertygelse kan konstatera, att det är färgen som talar till oss, att vi fått erfara något av dess väsen.”P E R S Ä L L S T R Ö M , G O E T H E S F Ä R G L Ä R A , 2 0 1 4
-
Abstract Narration
(2024)
author(s): anders bohman
published in: Stockholm University of the Arts (SKH)
In this project, I want to create selected filmscenes and investigate how long an abstract narrative can work before it becomes unclear and loses interest, when it is most effective and how it can be defined.
I det här projektet vill jag undersöka hur länge ett abstrakt narrativ kan fungera i en filmscen innan det blir otydligt och tappar intresset, när är det som mest effektivt och hur det kan definieras.
-
Dance Studio/Clearing Conversations
(2023)
author(s): Chrysa Parkinson and Frank Bock
published in: Research Catalogue, Stockholm University of the Arts (SKH)
Conversations with dance knowledge” is a development work by Chrysa Parkinson, Professor of Dance, and Frank Bock, Senior Lecturer in Choreography, and Andrew Hardwidge.
The research is a conversation format that prioritizes movement between textures, atmospheres, qualities, and metaphors to express meaning and knowledge. By balancing somatic experience and language-based exchanges the research prioritizes nuances that emerge between people, places and things in activated space and time. The research is experimenting with question formation, spatial contexts and using simple materials in conversation. The process is documented by objects, texts, drawings, and audio files.
The aim of the research has been to develop research methods that can emphasize the authorship, materials and processes of dance and dancers within social and aesthetic discourses of dance and art practices and have direct applications in teaching processes.
-
Darkness as material - PhD project - 2023
(2023)
author(s): Mia Engberg
published in: Stockholm University of the Arts (SKH)
The doctoral project Darkness as Material, examines darkness as material and its relationship to cinematic storytelling. The study addresses different kinds of darkness: darkness in the image, darkness in the cinema theatre, darkness in the spectator where films are received and the darkness in the filmmaker, where the world is reflected and ideas are born. The project is inspired by Marguerite Duras' idea to kill cinema, and it explores film's potential to approach the place she described as 'the dark room, where we are deaf and blind and passion is possible'.