Improvising Object Guitar
(2024)
author(s): Hugo Ariëns
published in: Research Catalogue
This thesis traces the transformation of a prepared electric guitar practice into a practice where improvisation is infused in all of its facets. Through this research, I have developed a personal approach to the prepared tabletop electric guitar that I call "Object Guitar". I leave the historical frame of the prepared guitar as a reflection of the prepared piano and take an interpretation of the 1912 "Guitar" sculpture by Pablo Picasso as a starting point. Through Picasso’s use of improvised techniques and heterogeneous materials, we can see the prepared electric guitar practice as possessing a similar process of "bricolage" and the agency and recalcitrance of the objects used to prepare the guitar. This makes the prepared tabletop electric guitar fundamentally impossible to master. Mastery gets substituted with the process of "assemblage"—the arranging of disparate found materials.
With this approach, I developed a series of experimental instruments and devices. Experimental instruments explore novel possibilities in instrument design but also provide a platform for experimentation. These instruments magnify the improvisational characteristics of the existing electric guitar. The 18-string Object Guitar is a gradual development of the electric guitar into a dedicated tabletop instrument. A series of Deconstruction Guitars break down the electric guitar into fundamental elements to understand their function in the prepared guitar system. All the instruments and devices form an open-ended series of constructions; each playing situation has a different configuration of these instrument and device modules.
Along with the instruments, I created a new practice method for the prepared tabletop electric guitar in improvised music. As mastery falls away as a criterion for the prepared guitar practice, the focus shifts to an exploration of the instrument. Practicing becomes a progression of questions and curiosity, with each question leading to new questions. The Object Guitar Archive gives structure and context to this method. The exploratory practice method spans the whole range of prepared guitar practice activities. Each step of the process is supported by the Object Guitar Archive.
"Encumbered with useless graces": Ornamentation and Aesthetics in Eighteenth-century Scottish Music
(2024)
author(s): Jonty Coy
published in: KC Research Portal
Throughout the eighteenth century, a steady stream of Italian musicians travelled to Scotland, in search of artistic and commercial success. Inspired by the enterprise of their Scottish counterparts, many published collections of “Scots Tunes,” such that by the end of the century a rich body of repertoire had emerged. Italians and Scots alike valued this repertoire for various reasons: for some, these tunes represented an idealised vision of pastoral simplicity; for others, a fossilised record of the music of past generations; for others still, these tunes were a vehicle for the expression of nationalistic sentiment.
This repertoire presents a challenge to Early Music practitioners today, who must contend with the fact that this music has been transmitted through textual sources and oral tradition. To this end, many musicians engage with elements of Scottish Traditional performance practice – a practice that often diverges from, and is at times incompatible with, dominant understandings of eighteenth-century performance practice.
In this thesis, I summarise some of the ornamentation techniques employed by Scottish Traditional musicians, investigating their possible influence on Italian Scots Tunes sources. I contend that comparative analysis of these sources can inform performances of this repertoire, by revealing implicit relationships between notation, performance practice and aesthetic judgements. Further, I survey current trends in the historical performance practice of Scots Tunes, interrogating the ways in which this repertoire is framed by modern conceptions of “folk” music. I observe that this repertoire continues to be valued within a variety of aesthetic frameworks, which are themselves revealed, upheld, and reproduced through performance practice.
Hur formen påverkar oss
(2024)
author(s): anders bohman
published in: Stockholm University of the Arts (SKH)
Hur påverkar färg, ljus och form våra sinnen?
Varför är det ständigt så intressant och lockande med den oväntade bilden – med brottet av normaliteten?
Detta konstnärliga utvecklingsprojekt är sprunget ur mina erfarenheter som praktiserande filmfotograf och den del av processen som handlar om ”grading” (färdigställandet av färgsättningen). Ibland uppstår en frustration av att ett arbete inte får det utrymme som krävs för att uppnå ett bra resultat. Processen att skapa en långfilm /TV-serie är relativt lång och inte sällan kan det ta upp till ett och halvt år från en idé till en färdig film. Besluten om den slutgiltiga ”looken” (det visuella uttrycket) på filmen görs ofta i all hast när klippning och ljudläggning är klar. Producenten behöver snabbt ha klart en färdig kopia (eller DCP/Digital Cinema Package) till den utsatta deadlinen för distribution, säljmaterial eller en festival. Det är ofta då man som fotograf upptäcker de små misstagen som har gjorts i val av tagningar under klippningen. Det kan handla om små störande rörelser i ett klipp, statister som ser in i kameran, skuggor och ljusförändringar, klaffmisstag och misstag i mask och kostym. Detta har inte uppmärksammats i klipprummets ogradade, lilla monitorbild därför att misstagen inte är synliga förrän graden är gjord.
En annan komplexitet är när regissör och klippare inte har sett eller vågat använda det bildberättande som finns i materialet därför att de inte har upplevt bildens hela potential. Det kan bero på att att de har arbetat med blaskiga, ogradade och lågupplösta klippversioner av exempelvis mörka scener eller stora bilder. I dessa versioner är de svåra att läsa av och sammantaget kan det resultera i att man inte ser potentialen för gestaltande scenerier eller större bilder. Det leder i sin tur till fler konventionella val än vad ett utforskande filmiskt val kan uttrycka och berätta.
Mot bakgrund av detta har jag formulerat fyra frågor att undersöka i mitt projekt:
1. Vilka visuella målsättningar definieras i början av en produktion?
2. Hur kan alla i en produktion bli delaktiga de visuella riktlinjerna?
3. Hur kommunicerar vi den visuella strukturen under den skapande processen?
4. Kan det finnas ett samförstånd om vilket visuellt uttryck som är att föredra?
Projektet har fått titeln Hur formen påverkar oss. Jag har i projektet klippt ihop en fristående två minuters sekvens ur långfilmen Sophelikoptern, i vilken jag var filmfotograf. Sekvensen är inte en hel berättelse utan vald för sitt konstnärliga uttryck. Den har därefter färgkorrigerats i fem varianter av olika kolorister. Mitt syfte har varit att se hur de skilda uttrycken i koloreringen kan upplevas. Forskningsfrågorna har varit min utgångspunkt i det praktiska arbetet med färgkorrigeringen av bilderna. Det har resulterat i fem olika lookar med unika visuella uttryck, skapade av koloristerna i samarbete med mig. Jag har presenterat resultaten dels i min undervisning på
Stockholms Dramatiska Högskola (StDH), dels vid filmfestivalen i Nordkap och dels på föreläsningar för Föreningen för Svenska Filmfotografer (fsf). I samband med mina presentationer framställde jag en enkät riktad till yrkesverksamma filmfotografer. Frågorna handlade om vilka erfarenheter de hade av att arbeta med färgkollorering. Enkätens syfte var att få en så tydlig översikt som möjligt av hur arbetssituationen med färgkorrigering ser ut för svensk TV och film idag. Min analys av enkätsvaren och resultaten av projektet i sin helhet har jag sammanställt i ett utbildningsmaterial. I materialet fokuserar jag på hur färger kan upplevas och om de skillnader i upplevelser som kan uppstå i olika kulturella kontexter. Jag skriver om hur vissa visuella uttryck kan bli förborgade i en generation eller i olika sociala grupper. Bild- och färgspråk kan variera såväl mellan grupper som mellan generationer. Dessa olika språk förändras fortare än vad vi är medvetna om genom det dagliga rika flödet av bildberättande. Jag lyfter också frågor om vad habituering gör med vårt berättande vilket handlar om hur snabbt vi vänjer oss vid en ett speciellt visuellt uttryck? Det kan ofta räcka med ett par minuter för oss som åskådare att vänja oss vid en viss stil av filmiskt berättande. Det leder till frågan om vilken påverkan färger har på det filmiska berättandet? Och hur vi kan använda kunskapen om detta för att rytmisera ett berättande? I mitt resonemang om färger hänvisar jag bland annat till boken Goethe färglära 1 och Newtons första experiment 2 med prismat. I Pehr Sällströms Goethes färglära (2014) finns ett tankeväckande citat av konstnären Vasilij Kandinsky:
”Vi måste lyssna till den klang som färgen väcker i vår själ. Och vi måste göra detta öppet, så hängiven, så osjälviskt, att vi med övertygelse kan konstatera, att det är färgen som talar till oss, att vi fått erfara något av dess väsen.”P E R S Ä L L S T R Ö M , G O E T H E S F Ä R G L Ä R A , 2 0 1 4
Abstract Narration
(2024)
author(s): anders bohman
published in: Stockholm University of the Arts (SKH)
In this project, I want to create selected filmscenes and investigate how long an abstract narrative can work before it becomes unclear and loses interest, when it is most effective and how it can be defined.
I det här projektet vill jag undersöka hur länge ett abstrakt narrativ kan fungera i en filmscen innan det blir otydligt och tappar intresset, när är det som mest effektivt och hur det kan definieras.
Oceanic Horror or How to Survive the Night in the Haunted Mansion of Absolute Capitalism
(2024)
author(s): Soren Thilo Funder
published in: Faculty of Fine Art, Music and Design, University of Bergen
Søren Thilo Funder
PhD in Artistic Research
University of Bergen
Faculty of Fine Art, Music and Design
The Art Academy – Department of Contemporary Art
Supervisors: Daniel Jewesbury, Darla Crispin, Anne Helen Mydland and Frans Jacobi.
Artistic reflection and documentation of artistic result submitted in partial fulfillment of the requirements for the degree of Philosophiae Doctor (PhD) in Artistic Research at the University of Bergen.
Date of public defence: 8.12.2023
'Oceanic Horror - or How to Survive the Night in the Haunted Mansion of Absolute Capitalism' is an artistic research project that explores the potentials of utilising the genre of horror fiction to create new narratives in a political and time-based art practice. It is invested in the temporal qualities and entanglements of the horror genre and how these relate in strange ways, not only to our current tempor(e)ality and the modes of financialisation that informs this, but also to art practices using the temporal as material.
Framed around the revisiting of the mid-nineties trading firm 'Island' in the advent of high frequency trading and its successor the trading company 'Archipelago', pushing the algorithmic trading systems further into the splash of web 2.0, 'Oceanic Horror' uses the methodologies of Transrealism and Meandering to create new nonlinear narrations revolving around the relationship between the opaque structures of absolute capitalism and the socio-political horror experienced in everyday life.
The research project searches for a certain condition found in horror fiction, that relates to its relentless nowness, its proposed prolonging of this now, its relation to eventality and the quasi-event and finally how horror fiction wants to do things to the body - not only in a simple reaction mode but really in the very temporality experienced in and by the body.
The artistic result of 'Oceanic Horror' was exhibited at Kunsthall 3.14 in Bergen 21.04.2023 - 04.06.2023, comprising a multi-channel video installation combining digital renderings with fictional cinematic scenes in an immersive total installation of office furniture sculptures forming makeshift sleep stations in the exhibition space.
The reflection for 'Oceanic Horror' is presented in this Research Catalogue exposition, including both written material, images and a comprehensive archive of all the video works that make up the entangled narratives of 'Oceanic Horror - or How to Survive the Night in the Haunted Mansion of Absolute Capitalism'
Norwegian:
'Oceanic Horror - or How to Survive the Night in the Haunted Mansion of Absolute Capitalism' er et kunstnerisk forskningsprosjekt som utforsker mulighetene i sjangeren skrekkfiksjon til å skape nye utrykk og narrativer i politisk og tidsbasert kunstpraksis. Prosjektet utforsker skrekksjangerens temporale oppbyggning, estetikk og kvaliteter.
'Oceanic Horror' anvender både som kunsteriske metoder og utrykk 'transrealisme' og 'meandering' for å skape nye ikke-lineære fortellinger og kunst som dreier seg om forholdet mellom de ugjennomsiktige strukturene i 'absolutt kapitalisme' og den sosio-politiske 'horroren' som oppleves i hverdagen.
Med utgangspunkt i historien om det reelle handelsfirmaet 'Island', som i midten av nittitallet var med i oppstarten av høyfrekvent aksjehandel, og dens etterfølger, selskapet 'Archipelago', som ledte bølgen av algoritmiske aksjehandelssystemer i web 2.0, søker forskningsprosjektet etter en viss tilstand som finnes i horror fiction, som relaterer seg til dens nådeløse nåhet, dens foreslåtte forlengelse av dette 'nå', dets forhold til 'event' og 'kvasi-event' og hvordan horror fiction ønsker å gjøre ting med kroppen - ikke bare i en enkel reaksjonsmodus, men egentlig i selve temporaliteten som oppleves i og av betrakterens kropp.
Det kunstneriske resultatet av 'Oceanic Horror' ble vist på Kunsthall 3.14 i Bergen 21.04.2023 - 04.06.2023. Utstillingen besto av en flerkanals videoinstallasjon som kombinerer digitale gjengivelser med fiktive filmatiske scener. Vist i en totalinstallasjon av kontormøbelskulpturer som danner provisoriske sovestasjoner i utstillingsrommet.
Den kunsteriske refleksjonen som følger 'Oceanic Horror' presenteres på Research Catalogue og inkluderer både tekster, bilder og et omfattende arkiv av alle videoverkene som utgjør de sammenfiltrede fortellingene til 'Oceanic Horror - or How to Survive the Night in the Haunted Mansion of Absolute Capitalism'
Kadonnut isoäiti
(2024)
author(s): Jaakko Ruuska
published in: University of the Arts Helsinki
KADONNUT ISOÄITI (2017–2023) -tutkielma on osa Jaakko Ruuskan kuvataiteen tohtorin opinnäytettä (2017–2024). Linkki tohtorin opinnäytteen johdantoon löytyy tämän julkaisun ensimmäiseltä sivulta.
