FATALE 

Stockholm

2022

Föreställningens förlopp

Besökaren anländer till något som liknar en poesiafton, vars fokus ligger på kvinnliga finlandssvenska poeter. Värdarna för evenemanget ställer diskret besökaren en kryptisk kontrollfråga och snart blir det tydligt att poesiläsningen är en täckmantel för en annan verksamhet. Besökarna delas upp i två grupper utifrån sina erfarenheter av män som grupp. De som uttryckt att de har en övervägande positiv eller okomplicerad relation till män som grupp hänvisas till ett uppehållsrum där de spenderar resten av kvällen i sällskap av en manlig aktör i 40-årsåldern, fotbollsspelet FIFA, en akustisk gitarr, ett sexpack öl, en hämtpizza samt strategispelet Risk. Besökare som har uttryckt att de har en komplicerad eller otrygg relation till män som grupp inleder en anonymiserad kartläggning av gruppens samlade erfarenheter. Vittnesmål samlas in, aggressioner noteras (såsom ”osakligt ifrågasättande av annans kompetens”, ”förlöjligande” eller ”osakligt anspråk på annans tid eller ansträngning”) samt uppvisade skador (såsom ”otrygghet” eller ”självhat”). Steg för steg förbereder sig gruppen inför vad som visar sig vara en ljusskygg folkdomstol. Ansvar fördelas, det väljs rösträknare, domare och åklagare. Med stor försiktighet och många ritualer installerar sig domstolen och via telefon kontaktas en representant för ”män som grupp” för att delges misstanke. Utfrågning följer och därefter fattar gruppen som helhet sitt beslut: ”Orsakar män som grupp lidande?” Kvällen avslutas med att domstolen gemensamt signalerar kvällens domslut till förbipasserande med hjälp av signalflaggor. 

Föreställningens tematiska innehåll 

Verket bottnade i avsändarnas feministiska värdegrund och en samlad erfarenhet av trakasserier och diskriminering, feministiskt uppvaknande och feministiska besvikelser. Det teoretiska arbetet kom att präglas av rättsfilosofiska och socialfilosofiska problemställningar. Vi möttes i ett intresse för hur feministiska framsteg, som #Metoo-rörelsen, ofta resulterat i politiska landvinningar, men också i reaktionära bakslag. En problemställning som var central i arbetet var den statistiskt bevisade svårigheten för brottsoffer att få juridisk upprättelse vid sexuella övergrepp, vilket leder till att den absolut övervägande majoriteten av världens våldtäktsoffer lever sina liv med sina förövare ostraffade.¹ Vi ville förstå hur det påverkar kvinnors tillit till rättsväsendet, offentligheten och de egna relationerna. Vi upptogs av förtalslagstiftningen och hur den tillämpas i praktiken, där frågor om heder, sanning och strategier för systerskap aktiverades på akuta och högst relevanta sätt. En annan socialfilosofisk fråga som präglade arbetet var feminismens ständiga utmaning, att å ena sidan erbjuda en bred och brokig gemenskap och att å andra sidan mobilisera en enad front.

Anteckningar från processen

●      Projektet genomfördes under en period av generell instabilitet (exempelvis attentat, pandemi, oväntat chefsbyte, medialt drev etc.).

●      Avsändarskap och regifunktion bars av gruppen som helhet. 

●      Avsändarskap och regifunktion bars delvis av en konstellation som hade tidigare erfarenhet av att arbeta tillsammans, men gruppen som helhet hade inte arbetat tillsammans förut.

●      Arbetet genomfördes och presenterades i ett tvärkonstnärligt sammanhang.

●      De samproducerande kompanierna hade ingen tidigare erfarenhet av att arbeta tillsammans.

●      Projektet hade inledningsvis en god finansiering, men fick en alltmer ansträngd ekonomi under arbetets gång. 

●      Den konstnärliga ledningen hade tidigare erfarenhet av att ha fått ekonomiskt stöd från de som var projektets bidragsgivare.

●      Projektet hade en ansträngd tidsplanering. 

●      Projektet genomfördes under en period av personlig instabilitet inom gruppen (exempelvis förlust av anhörig, svår sjukdom, allvarlig skada, personhot etc.).

●      Ensemblen bestod uteslutande av personer vars professionella bakgrund fanns inom scenkonst.  

●      Ensemblen bestod både av personer som hade omfattande erfarenhet av att arbeta tillsammans och personer som inte kände varandra på förhand.

●      Tematiken kretsade kring personligt känsliga frågor. 

●      Konceptet innebar att aktörerna kom att ta emot mycket personlig information från besökarna under föreställningarna.

●      Konceptet innebar att aktörerna användes som projektionsyta för besökarna under föreställningarna.

●      Konceptet innebar att aktörerna till viss del kom att överta avsändarskapets ansvar under föreställningarna (genom improvisation och publikinteraktion). 

Initiativet till projektet kom från den finlandssvenska scenkonstduon Blaue Frau. Jag tillfrågades om att axla rollen som “processledare” och tillsammans rekryterade vi ytterligare två aktörer till projektet: Majula Drammeh (frilans) och Shaya Khalil (frilans). Produktionen inleddes i Helsingfors, Finland, men försenades på grund av Covid-19 och förflyttades därefter till Sverige. Ansvaret för produktionen kom under processens gång att övertas i större grad av O (som Poste Restante kallades för under perioden). Sent i processen kompletterades ensemblen med skådespelaren Mattias Lech.

Mina erfarenheter från projektet kretsar till stor del kring frågor som rör symmetriska och asymmetriska relationer. Blaue Frau, som var projektets initiativtagare, utgick från medlemmarnas täta samarbete samt en vilja att frångå de konventioner som ofta begränsar skådespelaren i dennes kreativa arbete.

Jag tillfrågades om att ingå i projektet i egenskap av processledare. I mitt övriga arbetsliv delar jag alltid det huvudsakliga ansvaret för projekten med en eller två konstnärliga kollegor. I relationen med dessa kollegor har jag strävat efter så hög grad av symmetri som möjligt, gällande ansvar och mandat för det konstnärliga uttrycket såväl för som processen som sådan. I arbetet med FATALE upplevde jag mig ensam i min särart, då jag var den enda i min funktion medan övriga medverkade utifrån positionen som “aktör”, vilket gjorde att jag ofta upplevde en stor ensamhet i mitt uppdrag. Jag hade också svårt att helt och fullt förstå min funktion och på vilket sätt jag förväntades särskilja mig från de övriga i gruppen ifråga om ansvar och mandat och hur denna skillnad skulle samspela med vår generella strävan efter symmetri i gruppen. En bit in i processen föreslog jag att även jag skulle ingå i ensemblen, då det kunde bidra till att utjämna asymmetrin mellan mig och övriga gruppen.

Blaue Fraus två medlemmar var anställda av den egna verksamheten, jag var anställd delvis av O/Poste Restante (där jag var en av de konstnärliga ledarna) och delvis av Stockholms konstnärliga högskola. Gruppens övriga två medlemmar var båda fritt verksamma och var i juridisk mening anställda, växelvis av Blaue Frau och växelvis av O/Poste Restante. Dessa konkreta förhållanden gjorde på många sätt den redan intrikata frågan om symmetri komplicerad.

Redan från början fanns det en uttalad vilja att inflytande över det tematiska innehållet, processens utformning och de konstnärliga valen skulle fördelas så symmetriskt som möjligt inom gruppen. För mig, som processledare, vållade begreppet inflytande en del förvirring. Medlemmarna var alla överens om att vi skulle sträva efter större grad av inflytande för alla (generellt), men vad detta innebar i praktiken lämnades ofta oformulerat under processen.

Tidigt upplevde jag att medlemmarnas respektive erfarenhet av kollektiva skapandeprocesser såg mycket olika ut. Mellan några i gruppen fanns det upparbetade relationer med etablerade arbetssätt och många gemensamma referenser, medan det mellan andra rådde större osäkerhet. Det kom, anser jag, att leda till en oavsiktligt asymmetrisk anpassning i gruppen som helhet. Särskilt i perioder där gruppen var mycket ansträngd, såsom de sista veckorna innan premiären, fanns det utmaningar i hur gruppens medlemmar kunde, respektive inte kunde, formulera sig inför varandra för att få stöd och legitimitet i sina behov. Trots ideal kopplade till ett flerröstat avsändarskap upplevde jag att gruppen ofta hade svårt att ge utrymme för medlemmarnas skiftande perspektiv och erfarenheter. Min upplevelse var att detta kom att påverka den kollektiva självbilden negativt, då det rimmade illa med projektets föresats. 

Mycket tätt inpå premiären anställdes ytterligare en aktör till följd av ett sent konstnärligt beslut. Denne aktör hade en mycket tydlig funktion i verket, han tillfrågades om att uppfylla en mer traditionell skådespelarfunktion och han deltog inte i det övriga arbetet. Denna asymmetri var starkt begränsande för relationen, men innebar inga eller mycket få konfliktpunkter. 

Koncept och regi: Sonja Ahlfors, Majula Drammeh, Shaya Khalil, Linn Hilda Lamberg, Joanna Wingren

Medverkande: Sonja Ahlfors, Majula Drammeh, Shaya Khalil, Linn Hilda Lamberg, Mattias Lech och Joanna Wingren

Processledare: Linn Hilda Lamberg

Urval av poesi: Martina Moliis-Mellberg

Grafisk design: Johan Isaksson

Ljuddesign: Iida Hägglund

Produktionsassistenter: Alex Holmlund och Anton Österlund

FATALE var en samproduktion mellan Blaue Frau och Poste Restante (som vid tiden gick under namnet O). Projektet genomfördes med stöd från Nordisk Kulturkontakt, Stockholms Stads Kulturförvaltning, Kulturfonden för Sverige och Finland, Amos Andersons fond (f.d.Föreningen Konstsamfundet), Stiftelsen Tre Smeder, Centret för Konstfrämjande, Svenska Kulturfonden, Helsingfors Kulturcentral, Nordisk Kulturfond samt Kulturrådet.

Processen analyserades i samtal med Rebecca Vinthagen (stats- och genusvetare med fokus på normkritik och organisationsutveckling), Frida Sandegård (konsult och handledare med särskild kunskap inom likabehandling och krishantering) samt Maija Hirvanen (koreograf och perfomancekonstnär).