Anteckningar från processen

●      Projektet genomfördes under en period av generell instabilitet (exempelvis attentat, pandemi, oväntat chefsbyte, medialt drev etc.).

●      Avsändarskap och regifunktion bars gemensamt av två personer med tidigare erfarenhet av att arbeta tillsammans.

●      Arbetet genomfördes och presenterades i ett teatersammanhang.

●      Den konstnärliga ledningen och två av medproducenterna hade ingen tidigare erfarenhet av att arbeta tillsammans.

●      Projektet hade god finansiering. 

●      Den konstnärliga ledningen hade ingen tidigare erfarenhet av att ha fått ekonomiskt stöd från de som var projektets huvudsakliga bidragsgivare.

●      Projektet hade en mycket ansträngd tidsplanering.

●      Ensemblen bestod, med enstaka undantag, av personer vars professionella bakgrund fanns inom scenkonst.  

●      Ensemblen bestod, med enstaka undantag, av personer som inte kände varandra på förhand och som inte hade tidigare erfarenhet av att arbeta tillsammans.

●      De konstnärliga upphovspersonerna agerade själva i föreställningen.

●      En eller flera aktörer bar på strukturella markörer (såsom etnicitet, ålder, sexualitet, funktionsvariation etc.) som den/de inte hade gemensamt med den konstnärliga ledningen.

●      Aktörerna ombads att skapa en persona distanserad från det egna jaget, vilket också var avläsbart för besökaren.

●      Tematiken kretsade kring personligt känsliga frågor. 

●      Konceptet innebar att aktörerna i hög grad användes som projektionsyta för besökarna under föreställningarna.

●      Konceptet innebar att aktörerna till viss del kom att överta avsändarskapets ansvar under föreställningarna (genom improvisation och publikinteraktion). 

●      Konceptet uppmuntrade aktörerna till att aktivt förhålla sig till sin egen etik för att fatta konkreta beslut under pågående föreställning.

●      Förloppet innehöll moment med sexuella eller våldsamma undertoner. 

WUTHERING, WUTHERING HEIGHTS var ett omfattande projekt där Poste Restante ingick i samproduktion med Göteborgs Stadsteater, Konträr och The non existent Centre. Projektet finansierades i huvudsak genom stöd från Postkodlotteriets Stiftelse

Göteborgs Stadsteater är en större institutionsteater, Konträr är en fritt verksam gästspelsscen och The non existens Centre är en konstnärsdriven plats belägen i Bergslagens glesbygd. Relationerna till dessa medproducenter såg mycket olika ut och kom att påverka projektet på en rad konkreta sätt.

Projektet hade sin urpremiär i Göteborg, vilket lade särskild tyngd på relationen mellan Poste Restante och Göteborgs Stadsteater. Vår metod, där verket skrivs parallellt med reparationsprocessen och det praktiska byggarbetet, var svår att kombinera med institutionsteaterns produktionsvillkor. Vår upplevelse var att Stadsteatern befann sig i en period av intensiv produktion och att vi, genom vårt okonventionella arbetssätt, hade svårt att kommunicera våra behov på ett sätt som fungerade för vår samarbetspartner. Därför kom vi i stor grad att lösa allt fler av våra praktiska problem själva, något som innebar utmaningar för en redan mycket ansträngd tidsplanering.

Samtidigt försvårades villkoren för vår Stockholmsbaserade part. Konträrs ekonomiska situation gjorde att villkoren för samarbetet hastigt förändrades och att vi på kort varsel behövde hitta en alternativ spellokal i Stockholm samt omfördela projektets medel för att finansiera detta.

Ensemblen bestod delvis av personer som vi hade arbetat med tidigare, men där fanns också personer som vi inte hade arbetat med alls. Repetitionsperioden inleddes med gemensamma uppstartsdagar, där aktörer och konstnärlig ledning kunde utforska materialet och lära känna varandra en aning. I takt med att omständigheterna försvårades övergick repetitionerna till att präglas av allt större anspänning. Under spelperioden var produktionen intensivt bevakad av press och vi mottog flera besök från internationella festivaler. Omfattande sjukdom i ensemblen gjorde att vi kontinuerligt behövde repetera in ersättare samt rotera funktioner sinsemellan. För en redan stressutsatt ensemble innebar detta en svår påfrestning.

Relationen till The non existent Center utgick från att Eric Sjögren, som är en nyckelperson i organisationen, medverkade i det konstnärliga arbetet. Förutom att ingå i ensemblen arbetade Eric Sjögren också fram verkets ljuddesign. Projektet avslutade sitt spelår hos The non existens Center i Bergslagen och trots sina begränsade resurser uppvisade verksamheten ett mycket närvarande och omsorgsfullt värdskap.

Sammanfattningsvis är mitt intryck att de relationer som vi i den konstnärliga ledningen upprättade till samproducenter, hyresvärdar, bidragsgivare, recensenter etc. inte var våra enskilda angelägenheter. Även i de fall där vi som arbetsledare inbillade oss att vi ensamma bar dessa påfrestningar, så innebar en hårt tyngd arbetsledare alltid en börda för de underordnade. Min upplevelse är att en sådan situation gör den konstnärliga ledningen kreativt isolerade och att aktörerna, på märkbara och omärkbara sätt, försöker undanhålla sina egna behov från relationen. 

Under spelårets gång fick vi återkommande möjlighet att lära av dessa erfarenheter. Genom strategiska beslut kunde vi ge arbetsrelationerna betydligt rimligare förutsättningar. Under spelperioden i Stockholm upprättades en arbetsmodell, där stor vikt lades vid eftersamlingar. Modellen tilldelade varje aktör ett stort mått av egenbestämmande, men gav samtidigt gruppens medlemmar omfattande insyn i varandras arbete. Detta resulterade inte bara i en arbetskultur där aktörerna hade större utrymme för integritet i arbetet, utan också att vi i den konstnärliga ledningen kunde tillvarata gruppens kreativa förmågor och luta oss inåt i ett mer kollegialt utbyte.

WUTHERING, WUTHERING HEIGHTS 

Göteborg, Stockholm och Ställberg 

2025

Föreställningens förlopp 

Besökaren möter ett fandom-konvent. På en avlägsen plats, bakom provisoriskt täckta fönster, har en samling eldsjälar träffats för att fördjupa sig vad de anser är världens bästa bok: Emily Brontës roman Svindlande Höjder.¹ De besökare som inte läst boken får den genast återberättad för sig. De som vill kan genom ett klassiskt quiz ta reda på vem i bokens olycksdrabbade kärlekspar som de har mest gemensamt med, den välbeställda men i lagens mening omyndiga fröken Cathy eller hennes hunsade och senare sadistiske fosterbror Heathcliff. På olika sätt, genom workshops som studiecirklar, försöker besökare och arrangörer komma romanens två komplexa huvudpersoner närmare. Man värmer cider, kokar gröt, fördjupar sig i 1700-talets hälsningsritualer och återskapar en bit engelsk hed att lägga kinden mot. Iklädda lånade ridstövlar och korsetter börjar deltagarna att återskapa romanens nyckelscener. De turas om att hota varandra med våld, gråta vid varandras gravar och hemsöka varandra efter döden. Någon gång under kvällen samlas alla för att förtvivlat irra runt i dimman, allt för att försöka förstå romanen, och eventuellt sig själv, lite bättre. 

Föreställningens tematik 

WUTHERING, WUTHERING HEIGHTS var en del av det utforskande av romantiken och dess eventuella likheter med den egna samtiden som Poste Restante inledde i och med GENERAL PUBLIC 2023.

Projektet utgick från vår fascination för Emily Brontës säregna roman, men kanske framförallt från vår fascination över att vi tyckte dela denna fascination med så många andra. I sin skildring av huvudpersonerna låter Brontë teckna en bild av två personer som både lider men som också orsakar omgivningen stort lidande. Genom dessa komplexa porträtt ger romanen uttryck för romantikens utforskande av den mänskliga naturen. Hur påverkas vi och våra relationer av de maktförhållanden som vi lever i? Vad är det som gör att en människa blir så som hon blir? I vår läsning upplevde vi att romantikens upptagenhet kring dessa frågor till stor del liknar de frågor vi ställer oss inom ramen för intersektionell analys. 

I arbetet tog vi hjälp av genusvetaren Raewyn Connell. Hennes teorier om maskulinitetskulturer och dess variationer kopplade till klass och kulturell marginalisering kom att utgöra en viktig nyckel i våra försök att förstå hur privilegier och underordning kan sammanflätas på motstridiga och komplicerade sätt.² En annan viktig influens i arbetet var psykoanalytikern Alice Millers studie av brutalitet och dess psykologiska ursprung. I For your own good: hidden cruelty in child-rearing and the roots of violence delar Miller exempel på hur individen kan komma att internalisera det förtryckande system som hen blivit föremål för och därigenom riskera att återupprepa sina plågoandars beteende.³ 

En återkommande fråga i arbetet var sårbarhet som premiss för anknytning. Vad det är som avgör vilket utrymme vi har för sårbarhet? Hur begränsar våra försvarsbeteenden oss i våra relationer till oss själva och andra? För oss kom både våra teoretiska källor och det skönlitterära verket att ge utrymme för ett utforskande av det politiska i våra nära relationer. 

Som en del i arbetet genomförde Poste Restante en workshophelg under rubriken Värdskapets etik. Under ledning av prästen Ann-Christine Björk, psykologen Élie Iziamo, professor John-Paul Zaccarini samt dominan Åsa Loodus-Dristig utbytte vi under två dagar erfarenheter rörande asymmetriska relationer, intersektionalitet, makt och ansvar.

¹ Brontë, Emily. (1847) Wuthering heights. London: T.C. Newby. Boken publicerades ursprungligen under psuedonymen "Ellis Bell". 

² Connell, R W. (1999). Maskuliniteter. Göteborg: Daidalos

³ Miller, Alice. (1984). For your own good: hidden cruelty in child-rearing and the roots of violence. 2. ed. New York: Farrar, Straus, Giroux

Koncept och regi: Linn Hilda Lamberg och Stefan Åkesson

Koreografi: Eleftheria Gerofoka, Linn Hilda Lamberg, Aurelia Le Huche och Stefan Åkesson
Medverkande: Majula Drammeh, Eleftheria Gerofoka, Ludde Hagberg, Èlie Iziamo, Linn Hilda Lamberg, Aurelia Le Huche, Eric Sjögren och Stefan Åkesson

Ljuddesign: Eric Sjögren

Producent: Kajsa Antonsson 

Regiassistent: Hedvig Jarnryd (praktikant från Stockholms Universitet)

Produktionsassistenter: Anton Österlund, Liza Reuter och Agnes Stenquist (från Kulturverkstan)

Wuthering, Wuthering Heights producerades av Poste Restante i samarbete med Göteborgs Stadsteater, Backa Teater, Konträr och The non existent Center . 

Projektet genomfördes med stöd av Svenska Postkodlotteriets Stiftelse, Statens Kulturråd, Stockholm Stads Kulturförvaltning, Region Stockholm och HIGAB.

Processen anlayserades med stöd från Anna Adeniji, genusvetare och specialist inom DEIB (Diversity, Equity, Inclusion and Beloning).