Zö Kramers 1978-1983
(2022)
Olof Halldin
Zö Kramers var en orkester i en blandning av punk, reggae, ska, marschmusik, blues, pop, rock men inte jazz.
Medverkande i olika roller:
Calle Ottestam / bas, sång, text, musik
Per Sommarström / gitarr, sång, text, musik
Martin Fälthammar / trummor, text
Olof Halldin gitarr, klaviatur, musik, röst, slagverk, mixning
Mikael Södersten / klaviatur, sång, text, musik
dessutom
Peter Söderblom / synt
Persa Jacobson / text
Katte Salomon / sång
Joakim Pirinen har tecknat och skrivit texter
För individuella insatser - klicka på "Vilka Vem När Var Hur Vad".
Historik:
Zö Kramers originalsättning var Calle Ottestam, Per Sommarström, Olle Halldin, Martin Fälthammar och till en början Peter Söderblom. Tillkom efter ca ett år gjorde Mikael Södersten. Först på trummor var Jolly Bod men ersattes snart av Martin. På inspelningarna från 1983 sjöng dessutom Katte Salomon. Musik och text skrevs av bandmedlemmarna men texter skrevs även av Joakim Pirinen och Persa Jacobson.
Bandets första namn var "Arne & his anabola steroider". Namnet "Zö Kramers" kommer från Kramer-Pollnows hyperkinetiska syndrom - (danssjuka) ett psykotiskt tillstånd kännetecknande för bandets dansinspirerande stil. Mellan 1978-1983 skrevs ett fyrtiotal låtar. Ett tjugotal konserter hölls mestadels på Lidingö. Bandets största "hit" var Tyska marionetter.
Liveinspelningar finns sedan begynnelsen och ca 25 konserter genomfördes men mer studiomässiga mixningar gjorde i fyra omgångar där den första gjordes 1979. Inspelning gjordes med en fyrkanalig TEAC rullbandspelare samt TEAC mixerbord. Ljudförbättringar gjordes 2002 samtidigt som digitalisering samt 2020 inför lanseringen av denna webbsida.
Dorsal Practices - Murky Back Thinking
(2022)
Emma Cocker, Katrina Brown
In progress
Dorsal Practices — Murky Back Thinking is a collaboration between choreographer Katrina Brown and writer-artist Emma Cocker, for exploring the notion of dorsality in relation to how we as moving bodies orientate to self, others, world. How does cultivation of a back-oriented awareness and attitude shape and inform our experience of being-in-the-world? The dorsal orientation foregrounds active letting go, releasing, even de-privileging, of predominant social habits of uprightness and frontality — the head-oriented, sight-oriented, forward-facing, future-leaning tendencies of a culture intent on grasping a sense of the world through naming and control. Rather than a mode of withdrawal, of turning one’s back, how might a backwards-leaning orientation support an open and receptive ethics of relation? How are experiences of listening, voicing, thinking, shaped differently through this tilt of awareness and attention towards the back?