Fredagen 8 juli 2020 [2022] i skogen väster om fotbollsplan i Bodafors. Jag är här på Wood Art Residency Bodafors och kom i förgår och har idag försökt mig på att göra några försök här i den här skogsdungen, där jag hitta alltså grenar av en nedhuggen tall. Själva tallstocken har försvunnit men här finns grenar som jag kunde experimentera med. Och jag ska försöka mig på att banda in de här funderingarna på svenska och se om jag kan hitta ett sätt att också skriva ut dem. Men det här är alltså bara början. Jag glömde att tala in något efter att ha, efter att jag gjorde mina försök inför video kameran, så jag kom tillbaka hit på kvällen. Men, jag återkommer helt enkelt, tack.
Bodafors 9 juli 2022. Jag sitter vid ingången till kyrkogården för jag var tipsad att det finns mycket furor här och det stämmer. Skogen omkring är tät med gran och björk och rönn och allt möjligt, men här inne på kyrkogården är det huvudsakligen resliga furor, som en pelarsal. De är ju inte precis inbjudande att uppträda med men imponerande i sig. Det är lite kusligt tänka sig att träden växer sig så stora och höga just på kyrkogården, på sätt och vis gödslade av multnande människokroppar, kanske. Eller nuförtiden är förstås aska. Det här är en stor kyrkogård med en massa plats och utrymme och på något sätt natur mellan gravstens områdena. Det stämmer för furorna i Bodafors överlag att de faktiskt är furor, alltså höga, stora tallar med en krona bara högst upp. Jag har kanske en helt felaktig bild av tallarna eftersom jag har jobbat så mycket på Örö i skärgården, den finska skärgården som i och för sig liknar Stockholms skärgård också, där det finns en massa martallar, låga tallar som böjer sig i krumbukter och som man kan kliva upp i. Men de riktiga furorna, de är ju just som de här, höga och resliga och imponerande. Och så växer de glest i den bemärkelsen att det är ljust under dem. Jag förstår att man har dem på en kyrkogård för i motsats till grannarna som kan vara ganska mörka och ja dystra till och med. Visserligen passar de också på en kyrkogård, men tanken att ha just furor är kanske mer upplyftande på något sätt, rogivande. Men jag hittar nog ingen fura eller tall speciellt som jag skulle vilja tala med här, så jag får återkomma. Ja, tack för mig.
Söndagen 10 juli 2022 vid slutet av Erik Fasts väg i Bodafors där skogsstigen börjar med massa furor som förvandlas tilltalar när man kommer mot myren eller den före detta myren. Den har väl torkat en del med diken och sånt men det finns kvar hjortron till exempel som pekar på att det verkligen har varit en myr och kanske ännu också är det. Och där är tallarna mindre. Det har nyss regnat men nu skiner solen igen. Fast det börjar bli kväll så är det ännu ljust och varmt. Nere i Parkgatan är det spännande saker på gång för det har kommit en cirkus till stan precis som i sagor och gamla filmer, en cirkus med ett stort tält. Och så har det också några ponny hästar där utanför i en inhägnad som barnen är förtjusta i. Musiken kan man nästan höra hit. Jag har inte uppträtt med någon tall idag men jag har jag har vandrat runt nästan hela staden. Det finns en hälsostig som går runt samhället och ganska lång runt söderut längs en skogsväg också. Jag gick också förbi Emåns museum men det var lite oklart om man kunde gå in där eller inte så jag får återkomma. Och det handlar inte om skog så mycket som om vatten. De olika tavlorna som finns längs med hälsostigen är ju informativa, så jag lär mig lite om det är samhällets historia också. Jag får hitta på något nytt sätt att uppträda med de här furorna, för det går inte att klippa upp i dem, det är självklart. Men sen är det också väldigt svårt att få dem liksom i helbild, så jag får experimentera med att använda min telefon som en rörlig kamera på något sätt. Men jag ville ändå komma hit och banda in någon slags funderingar för att så småningom komma igång. Nåja, men mer imorgon, hoppeligen, förhoppningsvis.
Aktivitetsrundan, klädhängarställningen där man kan sitta, måndagen den 11 juli 2022. Bara en kort notis efter att ha pratat med två tallar idag här nära intill, först en liten alldeles intill järnvägsspåret och sedan med den höga resliga tallen som jag lade märke till redan under mitt första besök, också nära järnvägen men längs med aktivitetsbanan eller stråket eller spåret. Och där satt jag på en stubbe intill den tallen försökte samtala med den. Men jag spelade också in en bild av bara kronan därför att på en bild där man ser mig sitta på stubben ser man ju bara en pytte pytte pytte liten del av tallen. Det återstår att se hur jag ska lösa det här problemet med att kombinera två olika bilder, en statisk bild och en bild där man ser på något sätt mer av tallen. Nu blev det två statiska bilder. Men vi får se. Det här var i varje fall en början och. Ja, vad kan jag annat säga. Jag har obehag för, vad heter de förresten, tics [fästing], alltså de där små spindelliknande djuren som man kan få Kumlingesjukan av eller andra åkommor, som suger blod. Och jag försökte klä mig i strumpor som liksom går över kommer högre upp än byxbuntarna men mina strumpor är inte tillräckligt långa, så. Ja, det är kanske att... en onödig noja, det går ju att på något sätt försöka få bort dem innan de hinner suga blod. Men det sägs ju att det är de farligaste djuren vi har, så att... Huggormar är ju sällsynta och även om deras bett kan vara farliga så finns det ju botemedel. Nåväl, strunt. Jag har i varje fall kommit igång att samtala med tallar och försöker nu komma vidare med systemet så småningom. Men jag har också insett att jag måste förbereda samtalsämnen för annars, i synnerhet om jag ska samtala med mer än en tall per dag, men det är att ta i, det var nog bara i början. För att om jag inte har något samtalsämne som jag har planerat eller förberett mig på och läst på lite, så det blir väldigt ointressant och pladdrigt. Och vinden är ett problem, jag måste försöka hitta någon slags vindskydd också. Men mer imorgon alltså, tack för mig.
Tisdagen den 12 juli, tillbaka till aktivitetstråket från vandringen längs skogsstigen inne i området som är omringat av aktivitetsstråket. Och det visade sig vara en magisk skog med träskmark och myr men också några kullar. Och det var som att vara i en annan värld, faktiskt, att gå igenom där. Jag spelade också in en liten seans sittande på en tall som hade fallit över stigen. Det var ju lite makabert men i varje fall ett försök. Jag tror nog att jag ska komma på nytt och se vad jag kan göra. Det här är fina omgivningar men tallarna eller furorna ser ut som på alla andra ställen, antingen små i kärrmarken eller sen höga resliga furor uppe på kullarna. Men ingenting som kunde vara förgrenat eller på något sätt inbjudande. Så att det var nu lite makabert att sätta sig på ett lik, men det har jag gjort förut. Nåja, men något. Det var det för idag, tack.
Bodafors 13.7.2022. Jag sitter på en grå bänk vid kanten till tallmossen olängs naturslingan som går från Emå museum eller där i trakten och jag har följt Emån längs en stig. Och så valde jag att fortsätta med det gula spåret en längre bit för att det stod på kartan att det skulle vara tallmosse så visst en väldigt stor tallmosse alltså, kärr eller myr eller... Ja inte så väldigt vått men här finns plankor, men små tallar, fullt med små tallar och många av dem väldigt spännande former också, inte nära roten men i kronan. Jag satt mig här för att vila en stund och för att överväga om jag ska göra någonting med några av tallarna här eller om jag ska fortsätta vandra för det är ganska lång väg jag har kvar. Och det kan hända att jag ska fortsätta vandra och komma tillbaka hit på nytt. Hur som helst så är det här stället något som jag ska återkomma till, väldigt fint. Bra, tack för mig.
Ja, jag sitter på en stubbe som har slipats till en stol av ett slag vid Erik Fast vägen eller Myrgatan, eller hörnet av dem. Tja, det här är nog Erik Fast vägen i Bodafors. Det är lördagen den 16 juli, molnigt, tyst. Jag är på väg in i skogen på en promenad och jag har inte min kamera med mig. Jag ska fundera vad jag vill göra härnäst. Jag har nämligen spelat in hela sex stycken samtal med olika furor eller tallar och så har jag också gjort ett par små experiment med att spela in dubbla perspektiv på bilder av torrfuror på tallmossen vid naturslingan vid Emån. Och nu är jag på andra sidan Bodafors, här närmare järnvägen, där det också finns en liten skog med stigar, inte märkta och inte så långa men trots allt. Och så satt jag mig här på den här stubben, stolstubben som jag la märke till för någon dag sedan, för att banda in, spela in några funderingar i brist på bättre. Jag har några dagar kvar innan jag ska åka till Basel av och an, men så kommer jag tillbaka igen. Och nu funderar jag vad jag egentligen skulle vilja göra ytterligare här. Jag har börjat leka med spån lite grann, trä dem på tråd så att de blir ett slags artificiella lockar hoppas jag, men vi får se om det ska bli en peruk eller inte. I övrigt vet jag inte riktigt. Jag har ju andra arbeten jag borde slutföra men det är mera administrativa saker och undervisning som, men vad jag ska göra liksom som det egentliga residensarbetet, utöver de där samtalen, det vet jag inte riktigt. Men det har jag nu sagt här i mina funderingar så jag får helt enkelt återkomma. Tack för mig.
Tisdagen den 19 juli 2022 vid grillplatsen på aktivitetsstråket eller aktivitetsspåret. Det enda som har att göra med furor just här är bänkarna jag sitter på som är gjorda av fura tror jag. Det stora gamla plankor ovanpå stenbjälken. Och så finns här en grillplats, en cementkonstruktion där man kan elda. Och då kan man ju elda furor och andra träd, annat virke. Jag satt mig här på min promenad för idag är det varmt och jag hade för avsikt att sätta mig och fundera igår också men så glömde jag bort det för att jag gick vilse, eller vilse, inte så att jag skulle ha tappat bort mig men så att jag gick förbi ett vägskäl och hamna långt ut i bygden. Så sen var jag så trött så att jag glömde bort att fundera. Och värmen tar ju nog energin ur en, det är sant. Och ändå är det här ju inte särskilt varmt jämfört med vad det är i Europa just nu. I övermorgon ska jag åka till Schweiz, till Basel, till Zürich och sen till Basel, och jag undrar hur varmt där är. Kanske uppe i bergen är det är inte så varmt. Men å andra sidan Zürich är ju inte så högt och Basel antagligen inte heller, så det kan bli varmt. Jag har hela morgonen jobba på en text som handlar om min gamla praktik, nå gamla, ett par år gamla praktik, som jag kallar för becoming tree, som alltså består i att göra den tvåbenta trädposen, träd asanan från yoga tillsammans med ett träd. Och det har jag ju gjort med många träd ända sen eken i Johannesburg. Men jag har inte gjort det här i Bodafors. Och egentligen var min avsikt att inte göra det överhuvudtaget i år längre, men så sakna jag den övningen så pass mycket att jag börja göra den tillsammans med tallen i Brunnsparken och en variant av den också med tallen i Nobelparken. Men här i Bodafors har jag inte hitta en tall att öva med, ingen tall som skulle kunna vara som min lärare speciellt. Det finns ju många många furor som skulle kunna vara mina lärare men jag har inte liksom, jag har inte sökt mig till någon av dem på riktigt. Eller kanske ingen av dem har kallat mig till sig. Jag är ju borta bara fem dagar, jag ska vara här igen nästa vecka. Men då har jag inte så många dagar på mig förrän jag återvänder till Finland. Och så kommer jag tillbaka först i augusti. Så att när jag kommer nästa vecka ska jag ha med mig min lilla gunga och se om jag kan göra någonting med den, om det går att samtala med ett träd om man gungar i en gunga från dess gren. Varför inte, det har jag aldrig prövat på. Och sen ska jag också försöka göra färdigt dräkten eller peruken eller ja, vad man ska kalla det, som jag försöker göra av spånor, slingor av spånor. Jag har tre slingor tills vidare och jag behöver nog åtminstone fem för att det ska bli någonting som ser ut som någonting. Var jag ska uppträda med den, i den kostymen det vet jag inte ännu. En möjlighet är på samma ställe där jag promenerade med en grankvist [tall kvist] på huvudet men det kunde också vara något mer öppet. Hur som helst så är det fascinerande hur man kan komma in i en helt annan värld när man börjar skriva på en text eller putsa en gammal text. Och det var spännande att vara borta i en annan värld för någon timme och nu komma tillbaka hit igen. För då kan man ju uppskatta det man återvänder till desto bättre. Nog med funderingar för idag då, så mera nästa vecka kanske.
Några funderingar snabbt före regnet sätter igång på allvar. Jag har visserligen en regnkappa som skyddar både mig och mina spånlockar men jag står alltså här bakom skolan och värmeverket i tallskogen vid stigen och jag försökte nyss göra ett försök med att promenera längs stigen inför kameran med mina spånlockar. Och när jag gjorde det andra försöket lite längre in i skogen så gick en av lockarna av eller föll bort, tråden hade gått av på något sätt. Jag vet inte om det går att reparera, men jag fick i varje fall gjort någonting. Men nu börjar det regna så mycket att jag får säga tack för mig. Det är alltså den 27 juli 2020 i Bodafors. Bra, tack.
28 juli 2022 nytt försök i skogen tallskogen nära skolan, mellan skolan och bondgatan tror jag. Jag reparerade min spånperuk och lyckades faktiskt göra tre bilder innan den gick i bitar igen, och den här gången är så föll en av spånslingorna inte i marken, utan den hängde kvar så ingen skada var skedd. Och jag tror att jag kan reparera den om jag vill göra någonting ytterligare. Det roliga var att det var en kvinna med en stor hund som kom emot mig på stigen och hon hamna ju då också mitt i bilden. När exakt det vet jag inte så det får jag se. Jag gjorde alltså tre bilder där jag först stod på stigen, mer eller mindre orörlig i någon minut och sedan i samma bild alltså promenerade längs med stigen och tillbaka. Och det här på tre olika ställen. Och så gjorde jag en fjärde bild där jag satt på en, ja jag vet inte om det är en fura eller en tall, antagligen är det en gran, en torkad nedfallen gran som är bara en stubbe egentligen. Och det är den jag sitter på just nu också när jag gör de här funderingarna. Men jag är i varje fall nöjd att jag gjorde ett nytt försök med peruken. Materialet kan bli svårt att editera därför att det är solsken idag men så är det enstaka moln och jag har inte använt automat ljus justering så att vissa bilder blev plötsligt väldigt väldigt mörka medan andra sen kanske är överbelysta. Men det är nog snarare de mörka bilderna som kan vara ett problem. Men det får vi se. Jag är i varje fall nu, före jag har sett materialet, så är jag relativt nöjd, så det får räcka för idag, tack.
Tillbaka till Bodafors den 18 augusti. Jag sitter här i skogen intill Erik Fast väg och värmeverket, mittemot skolan, ungefär där stigen in i den lilla tallskogen börjar. Här finns något slags grillplats, en cementring fylld med stenar där det tydligt har funnits brasa eller eld tidigare och sen en fyrkant, en bänk gjord med plankor placerade på stubbar eller bitar av stubbar som är, ja, nästan som en fyrkantig ram, spikad och skruvad och välgjord. Men annars så finns här skräp omkring och eller skräp men bråte. Jag vet inte, kanske det här används ibland eller så inte, men nu sitter jag här och vilar och tittar på solen uppe i tallkronorna som lyser de rödbruna stammarna, belyser dem alltså, lyser på dem. Jag är ganska trött dels efter en lång promenad men också trött efter resandet fram och tillbaka från Saari och Åbo till Helsingfors och från Helsingfors tillbaka till Åbo och sedan med båt över till Stockholm och från Stockholm hit till Bodafors igår. Visserligen övernattade jag i Helsingfors och så övernattade jag på båten och så övernattade jag i Stockholm, men det har ändå varit ett enda flängande fram och tillbaka. Och nu är jag här i tystnaden, relativa tystnaden och ska fundera med furorna igen, i knappa två veckor eller kanske en dryg vecka kunde man säga. Det skönt för jag har inte planer på att göra något storverk mera. Eventuellt så ska jag banda in några promenader med min GoPro kamera som jag tog med mig, i skogen eventuellt. Och sen banda in några funderingar i stil med den här. Det är vad jag ska uträtta utöver det att jag ska läsa igenom och skriva ett utlåtande om ett doktorsarbete. Det är inte så besvärligt eftersom det är en artikelavhandling där artiklarna redan har förhandsgranskats och publicerats så att det är egentligen bara introduktionen som jag ska befatta mig med mer i detalj. Men sen det som kanske kan bli svårare eller det beror på hur jag tar det, är att jag ska välja bilder till manuset Performing and Thinking with Trees som då är hos sättaren redan, och som blev klar på våren men som jag nu borde välja bilder till. Det är ju egentligen trevligt men det är alltid på det sättet besvärligt att det finns för mycket material och sen är det inte så bra kvalitet för det är ju allt video stillbilder. Men vi får se. Och ja, sen ska vi eventuellt skriva en ansökan om fortsättningen för projektet In Light of Plants. Det var det som vi jobbade med på Saari tillsammans med några kolleger. Men det blir allt senare. Idag har jag editerat mitt besök hos tallen i Lill-Jansskogen i förrgår och mitt besök hos tallen i Brunnsparken dagen innan. Och kanske det ska bli podcaster också, bara de nu blir klara först. Alltså jag har redan editerat dem men nu ska de bara förvandlas till mindre filer och så vidare, vilket inte är särskilt besvärligt, det tar bara lite tid. Men jag märker att jag är trött. Delvis är jag trött för det här flängandet men delvis är det värmen som gör att man blir utmattad, antagligen. Hur som helst så är det skönt att vara tillbaka hos furorna här och jag ska banda in några funderingar senare också. Så tack för mig.
Fredagen den 19 augusti, på en nedfallen gran, tror jag, men den har fallit ner för så länge sedan att den inte egentligen... Det borde strängt taget vara en tall för jag är omgiven av tallar på den här lilla myren, men så som grenarna ser ut eller det som har varit grenar, ser ut att ha varit placerade, så verkar det som om det kunde ha varit en gran. Jag sitter här på samma ställe där jag satt med min spånperuk för någon vecka sedan eller snart en månad sedan. Det är varmt och hett, nästan. Solen är just nu i moln men det är vindstilla och lite fuktigt så egentligen är det en behaglig värme men eftersom jag har just läst en eller håller på och läser en skrämmande bok, The Ministry for The Future som börjar med skräckvision av en värmebölja som tar livet av en massa människor, så känns värmen inte enbart positiv utan den är också lite skrämmande. Jag har inte tänkte spela in någon ny video idag utan fokusera på att läsa Maria Griniuks text. Men jag hade ett möte på zoom redan på morgonen och så la jag upp lite texter som fattades från webbsidan från, alltså gamla texter som fattades från två år sedan tillbaka som jag trodde jag hade lagt upp bredvid videorna men som inte fanns där. Det är säkrast att ha allt på samma ställe. Jag tycker om att arkivera saker så att jag hittar någonting oberoende av. Det är klart att i synnerhet med bilderna så Research Catalogue arkivet är ju inte så bra för man kan inte spara originalen. De blir alltså sämre kvalité och svårare att ladda ner därifrån, men i varje fall så finns där den information som behövs. Vad mer kan jag säga, jag lyssnar på trafik ljud. Det är konstigt i och med att det inte blåser så hörs allting så tydligt. Det finns en massa blåbär, verkligen mycket, mycket blåbär kvar, så jag borde komma hit och plocka dem istället för att bara ta några så här från hand till mun. Men nog pladdrat, nog funderat för idag. Jag har inga väsentliga tankar att komma med, så tack för mig.
Jag sitter i gymmet i början av aktivitetstråket. Det är ett utegym som har gjorts med trästockar av olika slag och här finns också en bänk. Klockan är snart tio över åtta på kvällen den 20 augusti. Det börjar skymma så småningom, åtminstone i skogen. Jag tänkte gå en runda. Jag gick i och för sig imorse en lång vandring på nästan 7 kilometer ungefär blev det, hälsostigen runt hela Bodafors. Jag har tidigare gått bitar av stigen men nu gick jag hela rundan av bara farten. Det var så friskt väder efter gårdagens eller gårdagsnattens åskväder. Efter regnet blir det ju ofta fräscht och det tycktes som all mossa på trädstammarna på något sätt vakna till liv och luften var fräsch. Och dessutom var det molnigt så det var inte så hett att promenera. Men annars så har jag bara jobba med texten som jag ska granska och sen började jag är editera en kortare version, en installationsversion av materialet som jag spelade in på Saari gård, alltså så att jag ska kunna synkronisera materialet så att alla bilder är en minut långa. Det blir ju ändå långt men för att det var bara en vecka så det blir 16 minuter och 10 sekunder. Och det håller på nu och transformeras eller skrivs ut eller vad man ska säga. Så därför kom jag ut på en promenad istället för att sitta och stirra på datorn som man ändå inte riktigt kan göra så mycket annat med just nu. Sedan röklarmet i trappuppgången eller hallen, batteriet håller på att ta slut. Jag kände igen pipandet när de börja komma några gånger men nu... Jag hoppas att det inte blir väldigt oväsen före imorgon när jag kan kontakta någon och be dem byta batteri. Men det ska väl gå. I övrigt har jag ingenting speciellt att berätta. Livet ör lugnt. Jag börjar på något sätt landa ner i det här stilla arbetet. Jag vet att det är inte så, hur ska jag säga, att det är en kort tid kvar och dessutom får ju sällskap i huset på tisdagen, men ändå. Och så drar sommaren mot sitt slut givetvis också. Men ännu är det ganska härligt så jag ska fortsätta min promenad, tack för mig.
Söndagen den 21 augusti, ungefär klockan två på eftermiddagen vid utegymmet vid aktivitetsstråket. Jag har just du vandrat längs skogsstigen som går igenom rundan så att säga i diagonalt, mer eller mindre snirklande genom skogen, en skogsstig som är väldigt fin och som går genom moss och myr och upp på berg och ner från berg och så vidare. Inte en så lång bit men i varje fall känns det för att det är omväxlande, det känns som det skulle vara inne i skogen. Och jag gick alltså stigen tills jag kom ut på aktivitetstråket på andra sidan och sen gick jag tillbaka. Och varför det? Jo, för att jag hade en GoPro action kamera på huvudet i ett hårband eller i ett, ja, pannband och spelade in då stigen. Nu vet jag ju inte hur det blev för att det är svårt att kontrollera vinkeln på kameran så blev det liksom huvudsakligen marken eller blev det huvudsakligen framåt, det får jag se när jag kollar upp materialet. Men jag promenera alltså det på prov så att jag spela in både vägen härifrån och dit och sedan därifrån hit. Och ska eventuellt editera dem så att jag sätter in den ena vägen i den andra biten och vice versa, på samma sätt som jag pröva göra på Örö för ett år sedan eller så. Och så tänkte jag redan att det skulle kunna heta Walking in the Woods Bodafors 1, för jag kanske ska göra ett liknande försök på andra sidan järnvägen vid den lilla tallmyren eller slingan där, nära skolan, mellan skolan och järnvägen. Men det här var alltså ett första försök. Ja, det var allt för idag, tack.
I en skogsdunge mittemot skolan, jag kan höra barnen spela fotboll på andra sidan gatan. Jag har just bandat in en promenad i skogen, på skogsstigen. En slinga först från den här punkten till andra ändan bara några meter härifrån men runt hela skogsstigen, och nu tillbaka. Jag vet inte om inspelningen lyckades på något sätt, alltså jag spela in med en GoPro kamera i pannan och i början så hade jag genast lite besvär för det var två barn som var nyfikna och komma hälsa på och så vidare, så att jag fick ta det hela från början. Men sen träffade jag nog ingen annan förutom någonting som kanske kunde ha varit en skogsmård eller jag vet inte vad de heter, alltså. Jag såg bara en lurvig tvärrandig svans. Der är en art som egentligen är väldigt sällsynt i Finland eller det är den ny art och jag kommer inte ihåg vad den heter. Jag tror att det heter "supikoira" alltså någon slags, det skulle kunna vara en mårdhund, men jag måste kolla det [antagligen en tvättbjörn]. Jag såg bara svansen försvinna när den sprang över stigen, en ganska liten varelse. Men jag såg alltså inte själva varelsen men jag bedömer att den är liten för att svansen var så lågt till marken. Nå, hur som helst var det spännande att se lite liv också, större liv alltså. Det är ju fullt, fullt av liv givetvis, bland annat en massa spindelväv som kom i ögonen när jag gick min väg fram. Det är alltså den 23 augusti och tisdag i Bodafors och det här är mitt första försök att banda in den här promenaden. Jag har ju gjort en version av skogsstigen på andra sidan stan eller inte direkt på andra sidan men alltså söderut från Kulturgatan och det här är då norrut från Kulturgatan men längs med, nära järnvägsbanan. Vad kan jag mer säga, jag är nyfiken på att se hur det fungerade. Jag hade en vidvinkel i den tidigare promenaden. Nu valde jag 'linear' så det kanske inte blir så böjda trädstammar, förhoppningsvis. I övrigt så har jag bara sysslat med att läsa avhandlingen som jag ska granska. Och sen lyckades jag faktiskt koppla in på nätet mitt emot gatan i muse-entrén och lyckades då alltså ladda upp videon på Research Catalogue, vilket är ju trevligt, som jag har alltså i onödan kämpat med via min telefon igår i timmar. Men ja, det har varit en mulen dag och jag tänkte att det skulle vara bra med en mulen dag för inspelningen så att solen inte lyser in i kameran under vissa vändningar eller min skugga där man ser kameran inte skulle synas. Men jag tror att egentligen var det fint med solljus för isynnerhet så här på eftermiddagen när det är lite snett så lyser den ju upp skogen på olika fascinerande sätt. Men som sagt, nog om spekulerande. Nu ska jag gå och se vad det blev av det hela. Tack för mig.
Den 25 augusti 2022 ute på Uddeberget nära Vareviksbadet i Bodafors på en stor stubbe, kvarlämningarna av en fura antar jag. Och här sitter jag intill ett par furor som jag just försökte tilltala, eller ett av dem, som jag försökte skriva ett brev till på engelska av någon anledning. Eller inte av någon anledning utan för att jag har tilltalat alla furorna hittills här på svenska och tala till dem, så ville jag nu försöka skriva ett litet brev på engelska så att jag ska kunna dela med mig det internationellt också. Men jag var lite för sent ute. Solen har just gått ner eller det är fortfarande alltså, man kan se ljuset, skimret från solen ovanför trädtopparna men tallens krona får inte längre någon fin solbelysning som jag hade tänkt att den skulle få, och så vidare. Men det här var nu ett försök och jag har alltså då texten bara skriven för hand i ett häfte. Jag tror jag ska komma hit igen. Inte så mycket för att bilden blir bra med furan. Tyvärr så ser man ju inte just någonting av den om man ska ha med mig på bild, men den här stubben som jag sitter på är väldigt bra att sitta och skriva på. Och så finns här en liten mindre stubbe också så att jag ska göra ett nytt försök om inte imorgon så på lördag eller på söndag, trots allt. Men tack för mig alltså, för idag.
Bodafors söndagen 28 augusti 2022. Jag sitter på en stubbe intill en stor och reslig fura nära aktivitetsstråket där det går människor just nu. Det är någon slags orienteringsevenemang på gång under den här weekenden. Jag satte mig här för att banda in en liten avslutande fundering för att det här är en av de tallar som jag övervägde att prata med, men som det aldrig blev av sen. En av de första tallar som jag bandade in ett samtal med är här alldeles intill till höger om mig. Men nu är det alltså dags att säga adjö och tack, för det är den sista dagen för min vistelse här på residenset Wood Art Residency Bodafors där jag har bott i villan vid kulturgatan i ett par repriser, den här sista perioden nu i ungefär tio dagar. Det har varit en spännande upplevelse att komma in i en liten kulturkrets som den här, och egentligen har jag ju inte försökt en komma in i den. Jag har hållit mig till skogsstigarna runt orten och umgåtts mera med tallarna än med människorna här. Det är för tidigt att kunna säga om något av de många experiment som jag har gjort egentligen är särskilt intressant. De flesta av dem har byggt på tidigare tekniker, som jag sen bara har översatt hit. Men det kan jag ju säga som avslutning att det har varit fint att vara bjuden att komma hit, alltså att i motsats till så ofta när man ansöker om residens så är det här ett tillfälle där jag blev inbjuden, och det kändes väldigt fint. Och sen har det också varit en utmaning att jobba med furorna här som är så annorlunda än martallarna jag har vant mig vid. Men det har jag upprepat i så många olika sammanhang så det är onödigt att säga en gång till. Det som jag inte kan upprepa tillräckligt många gånger är helt enkelt det enkla ordet tack. Så jag får tacka för att jag har fått vara här. Jag tackar människorna som har organiserat det här, men framför allt så tackar jag också tallarna eller furorna som jag haft glädjen att möta och samarbeta med. Så tack!