Funderingar i Bodafors

- inspelade och utskrivna minnesanteckningar


'Ponderings' in Bodafors in Swedish, recorded and transcribed


Fredagen 8 juli 2020 [2022] i skogen väster om fotbollsplan i Bodafors. Jag är här på Wood Art Residency Bodafors och kom i förgår och har idag försökt mig på att göra några försök här i den här skogsdungen, där jag hitta alltså grenar av en nedhuggen tall. Själva tallstocken har försvunnit men här finns grenar som jag kunde experimentera med. Och jag ska försöka mig på att banda in de här funderingarna på svenska och se om jag kan hitta ett sätt att också skriva ut dem. Men det här är alltså bara början. Jag glömde att tala in något efter att ha, efter att jag gjorde mina försök inför video kameran, så jag kom tillbaka hit på kvällen. Men, jag återkommer helt enkelt, tack.

Bodafors 9 juli 2022. Jag sitter vid ingången till kyrkogården för jag var tipsad att det finns mycket furor här och det stämmer. Skogen omkring är tät med gran och björk och rönn och allt möjligt, men här inne på kyrkogården är det huvudsakligen resliga furor, som en pelarsal. De är ju inte precis inbjudande att uppträda med men imponerande i sig. Det är lite kusligt tänka sig att träden växer sig så stora och höga just på kyrkogården, på sätt och vis gödslade av multnande människokroppar, kanske. Eller nuförtiden är förstås aska. Det här är en stor kyrkogård med en massa plats och utrymme och på något sätt natur mellan  gravstens områdena. Det stämmer för furorna i Bodafors överlag att de faktiskt är furor, alltså höga, stora tallar med en krona bara högst upp. Jag har kanske en helt felaktig bild av tallarna eftersom jag har jobbat så mycket på Örö i skärgården, den finska skärgården som i och för sig liknar Stockholms skärgård också, där det finns en massa martallar, låga tallar som böjer sig i krumbukter och som man kan kliva upp i. Men de riktiga furorna, de är ju just som de här, höga och resliga och imponerande. Och så växer de glest i den bemärkelsen att det är ljust under dem. Jag förstår att man har dem på en kyrkogård för i motsats till grannarna som kan vara ganska mörka och ja dystra till och med. Visserligen passar de också på en kyrkogård, men tanken att ha just furor är kanske mer upplyftande på något sätt, rogivande. Men jag hittar nog ingen fura eller tall speciellt som jag skulle vilja tala med här, så jag får återkomma. Ja, tack för mig.

Söndagen 10 juli 2022 vid slutet av Erik Fasts väg i Bodafors där skogsstigen börjar med massa furor som förvandlas tilltalar när man kommer mot myren eller den före detta myren. Den har väl torkat en del med diken och sånt men det finns kvar hjortron till exempel som pekar på att det verkligen har varit en myr och kanske ännu också är det. Och där är tallarna mindre. Det har nyss regnat men nu skiner solen igen. Fast det börjar bli kväll så är det ännu ljust och varmt. Nere i Parkgatan är det spännande saker på gång för det har kommit en cirkus till stan precis som i sagor och gamla filmer, en cirkus med ett stort tält. Och så har det också några ponny hästar där utanför i en inhägnad som barnen är förtjusta i. Musiken kan man nästan höra hit. Jag har inte uppträtt med någon tall idag men jag har jag har vandrat runt nästan hela staden. Det finns en hälsostig som går runt samhället och ganska lång runt söderut längs en skogsväg också. Jag gick också förbi Emåns museum men det var lite oklart om man kunde gå in där eller inte så jag får återkomma. Och det handlar inte om skog så mycket som om vatten. De olika tavlorna som finns längs med hälsostigen är ju informativa, så jag lär mig lite om det är samhällets historia också. Jag får hitta på något nytt sätt att uppträda med de här furorna, för det går inte att klippa upp i dem, det är självklart. Men sen är det också väldigt svårt att få dem liksom i helbild, så jag får experimentera med att använda min telefon som en rörlig kamera på något sätt. Men jag ville ändå komma hit och banda in någon slags funderingar för att så småningom komma igång. Nåja, men mer imorgon, hoppeligen, förhoppningsvis.

Aktivitetsrundan, klädhängarställningen där man kan sitta, måndagen den 11 juli 2022. Bara en kort notis efter att ha pratat med två tallar idag här nära intill, först en liten alldeles intill järnvägsspåret och sedan med den höga resliga tallen som jag lade märke till redan under mitt första besök, också nära järnvägen men längs med aktivitetsbanan eller stråket eller spåret. Och där satt jag på en stubbe intill den tallen försökte samtala med den. Men jag spelade också in en bild av bara kronan därför att på en bild där man ser mig sitta på stubben ser man ju bara en pytte pytte pytte liten del av tallen. Det återstår att se hur jag ska lösa det här problemet med att kombinera två olika bilder, en statisk bild och en bild där man ser på något sätt mer av tallen. Nu blev det två statiska bilder. Men vi får se. Det här var i varje fall en början och. Ja, vad kan jag annat säga. Jag har obehag för, vad heter de förresten, tics [fästing], alltså de där små spindelliknande djuren som man kan få Kumlingesjukan av eller andra åkommor, som suger blod. Och jag försökte klä mig i strumpor som liksom går över kommer högre upp än byxbuntarna men mina strumpor är inte tillräckligt långa, så. Ja, det är kanske att... en onödig noja, det går ju att på något sätt försöka få bort dem innan de hinner suga blod. Men det sägs ju att det är de farligaste djuren vi har, så att... Huggormar är ju sällsynta och även om deras bett kan vara farliga så finns det ju botemedel. Nåväl, strunt. Jag har i varje fall kommit igång att samtala med tallar och försöker nu komma vidare med systemet så småningom. Men jag har också insett att jag måste förbereda samtalsämnen för annars, i synnerhet om jag ska samtala med mer än en tall per dag, men det är att ta i, det var nog bara i början. För att om jag inte har något samtalsämne som jag har planerat eller förberett mig på och läst på lite, så det blir väldigt ointressant och pladdrigt. Och vinden är ett problem, jag måste försöka hitta någon slags vindskydd också. Men mer imorgon alltså, tack för mig.

Tisdagen den 12 juli, tillbaka till aktivitetstråket från vandringen längs skogsstigen inne i området som  är omringat av aktivitetsstråket. Och det visade sig vara en magisk skog med träskmark och myr men också några kullar. Och det var som att vara i en annan värld, faktiskt, att gå igenom där. Jag spelade också in en liten seans sittande på en tall som hade fallit över stigen. Det var ju lite makabert men i varje fall ett försök. Jag tror nog att jag ska komma på nytt och se vad jag kan göra. Det här är fina omgivningar men tallarna eller furorna ser ut som på alla andra ställen, antingen små i kärrmarken eller sen höga resliga furor uppe på kullarna. Men ingenting som kunde vara förgrenat eller på något sätt inbjudande. Så att det var nu lite makabert att sätta sig på ett lik, men det har jag gjort förut. Nåja, men något. Det var det för idag, tack.

Bodafors 13.7.2022. Jag sitter på en grå bänk vid kanten till tallmossen olängs naturslingan som går från Emå museum eller där i trakten och jag har följt Emån längs en stig. Och så valde jag att fortsätta med det gula spåret en längre bit för att det stod på kartan att det skulle vara tallmosse så visst en väldigt stor tallmosse alltså, kärr eller  myr eller... Ja inte så väldigt vått men här finns plankor, men små tallar, fullt med små tallar och många av dem väldigt spännande former också, inte nära roten men i kronan. Jag satt mig här för att vila en stund och för att överväga om jag ska göra någonting med några av tallarna här eller om jag ska fortsätta vandra för det är ganska lång väg jag har kvar. Och det kan hända att jag ska fortsätta vandra och komma tillbaka hit på nytt. Hur som helst så är det här stället något som jag ska återkomma till, väldigt fint. Bra, tack för mig.

Ja, jag sitter på en stubbe som har slipats till en stol av ett slag vid Erik Fast vägen eller Myrgatan, eller hörnet av dem. Tja, det här är nog  Erik Fast vägen i Bodafors. Det är lördagen den 16 juli, molnigt, tyst. Jag är på väg in i skogen på en promenad och jag har inte min kamera med mig. Jag ska fundera vad jag vill göra härnäst. Jag har nämligen spelat in hela sex stycken samtal med olika furor eller tallar och så har jag också gjort ett par små experiment med att spela in dubbla perspektiv på bilder av torrfuror på tallmossen vid naturslingan vid Emån. Och nu är jag på andra sidan Bodafors, här närmare järnvägen, där det också finns en liten skog med stigar, inte märkta och inte så långa men trots allt. Och så satt jag mig här på den här stubben, stolstubben som jag la märke till för någon dag sedan, för att banda in, spela in några funderingar i brist på bättre. Jag har några dagar kvar innan jag ska åka till Basel av och an, men så kommer jag tillbaka igen. Och nu funderar jag vad jag egentligen skulle vilja göra ytterligare här. Jag har börjat leka med spån lite grann, trä dem på tråd så att de blir ett slags artificiella lockar hoppas jag, men vi får se om det ska bli en peruk eller inte. I övrigt vet jag inte riktigt. Jag har ju andra arbeten jag borde slutföra men det är mera administrativa saker och undervisning som, men vad jag ska göra liksom som det egentliga residensarbetet, utöver de där samtalen, det vet jag inte riktigt. Men det har jag nu sagt här i mina funderingar så jag får helt enkelt återkomma. Tack för mig.

Tisdagen den 19 juli 2022 vid grillplatsen på aktivitetsstråket eller aktivitetsspåret.  Det enda som har att göra med furor just här är bänkarna jag sitter på som är gjorda av fura tror jag. Det stora gamla plankor ovanpå stenbjälken. Och så finns här en grillplats, en cementkonstruktion där man kan elda. Och då kan man ju elda furor och andra träd, annat virke. Jag satt mig här på min promenad för idag är det varmt och jag hade för avsikt att sätta mig och fundera igår också men så glömde jag bort det för att jag gick vilse, eller vilse, inte så att jag skulle ha tappat bort mig men så att jag gick förbi ett vägskäl och hamna långt ut i bygden. Så sen var jag så trött så att jag glömde bort att fundera. Och värmen tar ju nog energin ur en, det är sant. Och ändå är det här ju inte särskilt varmt jämfört med vad det är i Europa just nu. I övermorgon ska jag åka till Schweiz, till Basel, till Zürich och sen till Basel, och jag undrar hur varmt där är. Kanske uppe i bergen är det är inte så varmt. Men å andra sidan Zürich är ju inte så högt och Basel antagligen inte heller, så det kan bli varmt. Jag har hela morgonen jobba på en text som handlar om min gamla praktik, nå gamla, ett par år gamla praktik, som jag kallar för becoming tree, som alltså består i att göra den tvåbenta trädposen, träd asanan från yoga tillsammans med ett träd. Och det har jag ju gjort med många träd ända sen eken i Johannesburg. Men jag har inte gjort det här i Bodafors. Och egentligen var min avsikt att inte göra det överhuvudtaget i år längre, men så sakna jag den övningen så pass mycket att jag börja göra den tillsammans med tallen i Brunnsparken och en variant av den också med tallen i Nobelparken. Men här i Bodafors har jag inte hitta en tall att öva med, ingen tall som skulle kunna vara som min lärare speciellt. Det finns ju många många furor som skulle kunna vara mina lärare men jag har inte liksom, jag har inte sökt mig till någon av dem på riktigt. Eller kanske ingen av dem har kallat mig till sig. Jag är ju borta bara fem dagar, jag ska vara här igen nästa vecka. Men då har jag inte så många dagar på mig förrän jag återvänder till Finland. Och så kommer jag tillbaka först i augusti. Så att när jag kommer nästa vecka ska jag ha med mig min lilla gunga och se om jag kan göra någonting med den, om det går att samtala med ett träd om man gungar i en gunga från dess gren. Varför inte, det har jag aldrig prövat på. Och sen ska jag också försöka göra färdigt dräkten eller peruken eller ja, vad man ska kalla det, som jag försöker göra av spånor, slingor av spånor. Jag har tre slingor tills vidare och jag behöver nog åtminstone fem för att det ska bli någonting som ser ut som någonting. Var jag ska uppträda med den, i den kostymen det vet jag inte ännu. En möjlighet är på samma ställe där jag promenerade med en grankvist [tall kvist] på huvudet men det kunde också vara något mer öppet. Hur som helst så är det fascinerande hur man kan komma in i en helt annan värld när man börjar skriva på en text eller putsa en gammal text. Och det var spännande att vara borta i en annan värld för någon timme och nu komma tillbaka hit igen. För då kan man ju uppskatta det man återvänder till desto bättre. Nog med funderingar för idag då, så mera nästa vecka kanske.

Några funderingar snabbt före regnet sätter igång på allvar. Jag har visserligen en regnkappa som skyddar både mig och mina spånlockar men jag står alltså här bakom skolan och värmeverket i tallskogen vid stigen och jag försökte nyss göra ett försök med att promenera längs stigen inför kameran med mina spånlockar. Och när jag gjorde det andra försöket lite längre in i skogen så gick en av lockarna av eller föll bort, tråden hade gått av på något sätt. Jag vet inte om det går att reparera, men jag fick i varje fall gjort någonting. Men nu börjar det regna så mycket att jag får säga tack för mig. Det är alltså den 27 juli 2020 i Bodafors. Bra, tack.

28 juli 2022 nytt försök i skogen tallskogen nära skolan, mellan skolan och bondgatan tror jag. Jag reparerade min spånperuk och lyckades faktiskt göra tre bilder innan den gick i bitar igen, och den här gången är så föll en av spånslingorna inte i marken, utan den hängde kvar så ingen skada var skedd. Och jag tror att jag kan reparera den om jag vill göra någonting ytterligare. Det roliga var att det var en kvinna med en stor hund som kom emot mig på stigen och hon hamna ju då också mitt i bilden. När exakt det vet jag inte så det får jag se. Jag gjorde alltså tre bilder där jag först stod på stigen, mer eller mindre orörlig i någon minut och sedan i samma bild alltså promenerade längs med stigen och tillbaka. Och det här på tre olika ställen. Och så gjorde jag en fjärde bild där jag satt på en, ja jag vet inte om det är en fura eller en tall, antagligen är det en gran, en torkad nedfallen gran som är bara en stubbe egentligen. Och det är den jag sitter på just nu också när jag gör de här funderingarna. Men jag är i varje  fall nöjd att jag gjorde ett nytt försök med peruken. Materialet kan bli svårt att editera därför att det är solsken idag men så är det enstaka moln och jag har inte använt automat ljus justering så att vissa bilder blev plötsligt väldigt väldigt mörka medan andra sen kanske är överbelysta. Men det är nog snarare de mörka bilderna som kan vara ett problem. Men det får vi se. Jag är i varje fall nu, före jag har sett materialet, så är jag relativt nöjd, så det får räcka för idag, tack.