Alle har en formening om hva dans er.
Dans og musikk er menneskets eldste uttrykksformer.

Dans har med bevegelse a gjore. Kroppen er bevegelse.
Stillhet er en like viktig bestanddel i dansen som i musikken.
Samtidig er kroppen aldri stille. Dansen er bade ytre og indre bevegelse.

Jeg liker a tenke at all bevegelse kan vaere dans, pa samme mate som all lyd kan vaere musikk.
Men all bevegelse er ikke dans og all lyd er ikke musikk.
Hva er forskjellen?
Intensjon?

Dansen finnes ikke for den danses.
Noe blir sett, mottatt, erfart og tolket.
Dans er kinestetisk erfaring, enten man er utover eller publikum.

"Dansen, som alla konstformer, springer fram och tillbaka pa en brygga mellan natur och kultur, ideologi och passion, men med kroppen, utan ord och bara i ögonblicket. Dansen finns bara i sin egen närvaro, bunden till kroppen (…) men alltid väldigt nära tanken, huden. Dansen berör meningen före orden." ^[1] 

^[1] Cristina Caprioli, "Dans är inte ett sprak", Stockholm Dansfestival, Moderna Dansteatern, 1995.